Frustrerad och gäralaus.

Nu är jag hemma i Kall igen.
Efter att första ha varit med Patrik ett tag, sen åkte vi in till stan och han lämnde av mig vid bussen.
1,5 timmes resa och störiga mobilfjortisar två säten bakom (som spelade sunkmusik på mobilen) blev jag irriterad, tog upp min dator och spelade Beatles, razorlight och magnet på högsta nivå (det var trots allt bara vi på bussen då).
Då slapp jag höra allt snack om supa sig full och knulla killar blandat med rixFM-musik i alla fall.
Tyckte nästan lite synd om dem, tänk vad de har gått miste om här i livet.
Men jag antar att alla har sina fjortisperioder.
Väl framme i Järpen stod pappa där och väntade med bilen.
Vi svängde in på ICA för att hanfdla lite gott till helgen.
Jag köpte brocollisoppa, ostbågar, godis, pestodressing och yoghurt.
Perfekt kombination tycker jag.
Känns som om det kommer bli en uppesittarkväll med film och godsaker.
Det blir ju lätt så när man sitter i skogen och är flera mil i från människorna man håller av.
Just nu saknar jag Pia massor, och för att inte tala om "hänga-hemma-hos-Jim"-människorna.
Sjukt egentligen hur fäst man kan bli så snabbt.
Hur som hälst är mitt rum sig likt, och trummorna står kvar.
Till och med tjocksockarna jag lämnade på golvet ligger kvar.
Mitt rum känns mer som ett förråd än ett sovrum nu mera.
Jag menar, jag kanske är hemma 2 dagar var femte vecka...
Jag tror ni förstår.
När jag åker tillbaka till stan igen, på söndag ska jag i alla fall ta med mig lite VHS-filmer som ligger och skräpar här hemma.
I stan har jag ju faktiskt VHS-spelare, så det kan bli mys.

Planerna inför morgondagen är blandade.
Mamma förreslog att vi skulle åka till Åre och äta middag imorgon, förutsatt att det inte är busväder.
Även planen om att åka hem till Joel på filmkväll är frestande.
Men då behöver jag ju skjuts hem igen också, och det kan komma att bli ett problem.
Men har jag tur så urartar det sig utmärkt.

Jag glömde berätta att Ronny är här på besök också (då menar jag inte Ronny Carlsson i klassen, utan det är en familjevän).
Han kommer hit och hälsar på och äter då och då.
Det är ganska kul, han är en speciellt människa som nästan alltid är glad.
Vanliga ramsan han kör på är "Ronny lund, tjock och rund bor i Arvesund".
De tre första gångerna är det ganska kul eftersom allt  stämmer in, men efter si så där 10 år börjar det bli lite uttjatat.

Nåja, jag ska se efter om det är någon bra film på TV som jag kan gotta mig till.
Kanske uppdatar igen i natt någon gång, vi får se.

-Jenny Sellsve.

Dunderpatrullen på Meeths (Göteborg). Avundsjuk.

Dåligt uppdaterat nu ett tag, men jag har nästan inte varit hemma i lägenheten på två veckor..
Idag ska jag i alla fall hem till Kall för första gången sedan i jul.
Egentligen så var det meningen att jag skulle ha varit i Göteborg nu med bla Jim, Lemon, Stefan och Pia.
Tänk vad lyckat det hade varit.
Nu känns det så tomt här så jag åker hem till Kall istället.
I onsdags följde jag med Jim, Stefan och Lemon till LT för att de skulle bli utfrågade angående spelningen på Meeths i Göteborg.
Nu är artikeln uppe på LT men jag måste säga att de kunde ha tagit en bättre bild på pojkarna.
Lite besviken på det, annars helt okey.
Gå in och läs den
HÄR.

På senaste tiden har jag faktiskt varit mest hemma hos Jim och myst där med alla andra.
Lagat mat, diskat och lyssnat på när de repar.
Låter kanske inte jättekul, men det var ganska mysigt, trotts att det var många gånger jag somnade i soffan.
Saknar redan att bara kunna gå dit och mysa och vara sig själv.
Men jag blev i alla fall inbjuden av Joel på skräckfilmskväll hemma hos honom imorgon.
Funderar på att gå dit faktiskt, bara pappa kan skjutsa mig.
Får se hur det löser sig med det.

Senare idag ska jag kanske vara med Patrik om jag hinner.
Vi får se vad vi hittar på, kanske tar en trask eller nåt.
Det är skönt att vi är vänner trots att vi gjort slut.
Jag är därmot osäker på om singellivet är något för mig, jag tycker om att ha någon att ta hand om och mysa med.
Men det blir nog fint i slutändan endå skulle jag tro.
Världen är full av människor.
Djur också men det är perverst.

Känns lite trögt att skriva konstigt nog, jag har antagligen lite skrivtorka.
Hoppas på att det går över snart så jag kommer igång.
Jag får nog fortsätta senare tror jag.

-Jenny Sellsve.




Aldrig mer!

Helvete och satan, röv och FAN vad livet är orättvist.
Nu har jag blivigt matförgiftad, precis när man börjar bli kvitt förkylningen.
Det är inte rätt någonstans.
Tänker Jenny gå på skolan imorgon?
Vet inte, inte om jag känner för att spy så fort jag rör mig eller känner lukt av något!
Jag som hade förtroende för Sibylla.
Aldrig aldrig mer säger jag bara.
Ät aldrig på Sibylla!
Jag är så ledsen nu, har egentligen ingen lust att skriva för jag mår knas i magen.
Men lyd mitt råd och du slipper matförgiftning.
Nu ska jag kräkas riktigt ordentligt.

-Jenny Sellsve

Var stark!

Ibland rasar marken vid fötterna.
Det händer alltid de bästa, varför?
Pia, bara så du vet finns jag alltid här för dig.
Jag älskar dig och du är så underbar, kom ihåg det.
Var stark min videkiss!

Själv så har jag väl inte heller världstur, allt känns jobbigt och segt igen.
Eller på vissa plan är jag lättroad, tex kolla på när Leif spelar Zelda och Lemon och Jim repar.
Men skolan är en pina just nu känns det som, orkar inte med något alls, mer än teatern.
Det är det som får mig att gå dit varje dag.
Singel har man gått och blivigt också.
Ja, jösses.
Vad hände med barndomen?
Skrapsår på knäna och my little ponny-hästar som gick sönder.
Nä, det var tider det.
Kors i krösamoset vad tiden går.

Nu ska jag sova, det blev ett kort inlägg i natten.

-Jenny Sellsve.

Poliser på språng.

I morse när jag skulle till skolan stod det en polisbuss utan för min ingång, och den ena polisen höll på att skrämma livet ur mig.
Jag vet inte varför men jag blir så nojig när det är poliser ute.
Jag blir rädd att de ska misstänka mig för alla möjliga konstiga saker.
Fast det går snabbt över när jag hör hur dumt det låter.
I alla fall så när jag skulle gå förbi bilen så ropar den ena polisen "Hörre du där! Kom hit med det samma."
Jag blev skiträdd och traska skrajset ditt med ett påtvingat leende.
Och då säger han "Måste bara säga att du har en väldigt fin hatt på dig."
och så skrattade han.
Jag tackade och traskade vidare, men jösses vad mannen skrämde mig.

Utöver det har dagen än så länge varit ganska händelselös, tråkigt nog.
Får se om jag ska hälsa på någon sen eller liknande.
Det är ju alltid mys.
Fast innan ska jag nog ta mig en halvtimmes tupplur eller så.
Jag tror jag behöver det.

-Jenny Sellsve.


Lesbiska, den nya mysfaktorn.

Idag är det skola igen.
Fast jag börjar inte förns 10:10 tydligen, och nu kan jag inte soma om.
Jag sov hemma hos Jim i natt. Det var mys.
Såg på en film om polistjejer och superskurktjejer.
Ganska fånig med söt, eftersom superskurkstjejen var lesbisk och blev kär i en av poliserna.
Jag blev nästan lesbisk själv när jag såg vad söta de var tillsammas.
Okey! Det var en film, men man kan väl få drömma.

Leif var där ett tag också och vi städade och lagade mat.
Eller jag lagade mat, pastasallad.
Det var gott och Jim fick till och med till en matlåda till jobbet.
Jag hade saknat pastasallad, jag brukade alltid göra det när jag bodde i Kall.
Huvva, ibland längtar man faktiskt hem till familjen.
Fast jag bor faktiskt hällre i stan än i Kall.
Finns mer att göra, mer vänner och skolan såklart.
Men mamma sa faktiskt att hon ville komma in till stan och göra något kul med min och lillebror.
Typ bjuda på hotell och sånt.
Det hade faktiskt vart mys.

Nu är det dessutom inte så länge kvar till jag fyller år.
Jag tycker inte att det känns som om det var så länge sen sist, men visst.
Jag fyller 17 och sen är det bara ett år tills jag är myndig.
Kors! Jag vill vara liten, jag trivs med att vara yngst överallt.
Nackdelar med att vara yngst finns ju också, men mina äldre vänner accepterar mig i alla fall.
Det är fint med vänner.
Självklart finns det personer som tror att det är siffrorna som räknas, och ser ner på andra.
Men man kan ju undra vad det lever på, och om de egentligen är riktigt säkra på sig själva.
Nä, tacka vettja husvagn.

Nu är det en timme kvar till jag ska gå till skolan.
Jag ska ha teater, och det är kul.
Gun är så mysig (Sara också för den delen) så man längtar nästan dit bara för att få träffa lärarna.

Jag känner för förändring!
Jag vill så gärna klippa mig kort, men vågar inte riktigt.
Färga håret orange-brunt vill jag också göra igen.
Men vi får se vad det kan tänkas bli.
Jag kanske går och blir EMO. spännande.

Nä, nu ska jag äta lite och göra mig i ordning.
Ha en fin fortsatta dag. Jag är pigg!

-Jenny Sellsve







dåliga sovvanor och guitar hero.

Det är inte lätt när man är liten.
Jag har skaffat mig världens mest sämste tänkbara sovvanor.
Jag blir galen, det går inte att sova om nätterna, helt omöjligt.
Och tro inte att jag inte försöker, för det gör jag banne mig.
Jag måste ta mig i kragen och komma på ett fint knep som gör att jag somnar.
Mamma gav mig ett knep, som hjälpte mig att slappna av, men tror du jag somnade?
Icke då! (Tack endå Mamma.)

Förutom att sova så har jag varit med Jim, Leif, Linda och gänget.
Det är mys, jag tror banne mig att jag har hittat människor jag verkligen tvis med.
Men Pia har fortfarande åkt hem, och mitt hjärta gråter lite.
Om jag får pengar när jag fyller år ska jag ta en del av dem och åka tiil Luleå och hälsa på min nyfunna vän.
Ni vet ibland när man bara känner att man klickar med någon och man bara blir glad i dess sällskap.
Så är det med Pia, hon är helt fantastisk!
Fint att ha något att se fram imot.

Nu är Salem Al Fakir på TVen apråpå ingenting.
Jag är för trött för att skriva något sammanhängande. Ledsen.

Senare idag ska jag i alla fall ner på Kupan med Jim och hitta lite maskeradkläder.
Jag gillar kupan, de har så mycket kul där.
Men för att citera Leif så är det ju en liten skrämmande tanke utifall någon kommer fram och säger "Nämen! Det där är ju mina gammla byxor!" Hemska tanke.
Men pengarna går ju i alla fall till en god sak.
Så det får bli dagens goda gärning.
Jag ska nog spela Guitar Hero också som min käre bror lämnade efter sig (han kan vara snäll han med).
Jag har blivigt som lite besatt av det, och duktig för den delen!
Jim är bättre än mig, men annars är jag bäst.
Eller Johan är nog också bättre än mig, men alla vet ju att trean vinner egentligen.
När vi endå är inne på spel så måste jag tipsa om världens fånigaste men barnsligt roligt spel, som heter Gold Miner.
Man är en liten söt man som ska fånga guld och diamanter med en klo, som man sen får pengar för.
Ibland kommer det så hamsterliknande saker också.
Har du tråkigt och vill fördriiva tid? Klicka
HÄR.

Oh, jag kom på. Jag har fått kritik till min blogg.
Äntligen någon som har något att säga.
Att den är ful visste jag redan, jag är inte så duktig, trots att jag höll på i kanske en hel timme med den. Sen gav jag upp.
Hur som helst så sa Jim att det knappt går att läsa texten för att färgen är så ljus.
Och jag hade mer än gärna ändrat på det om jag kunde komma på hur jag gjorde.
Jag testade mig fram när jag gjorde den här.
HA! Ni får få cancer i ögonen, eller så hjälper någon mig med att fixa den.

Jösses, det var länge sen jag skrev något som var längre än 5 rader.
Nu var jag duktig.
Om jag kunde komma på hur man gjorde så skulle det ligga ett klipp med John Lennon "Imagine" uppe nu.
Men ni får som sagt "Imagine" att det gör det.

Nä, det börjar gå för lågt nu.
Vi hörs.

Jenny Sellsve.


Jenny som Maskerade Rosen.

Just nu sitter jag hemma hos Jim tillsammans med Leif, Linda, Patrik och Jim.
Pia kommer snart också, då blir det kalas.
Det var meningen att vi skulle hem till Simon Lundhag till en början, men Jim och Leif blev avskräckta av tjejen som inte sitter i soffor.
Hon hade bett Per ringa Jim och fråga om inte Leif kunde komma till Simon.
Och när han sa att det ville han nog inte så blev Jim andrahandsvalet.
Smickrande pojkar.
Nä, men jag har väl egentligen inte så mycket att skriva om, utan jag kände bara för att uppdatera.

Men nu nästa helg är det maskerad i Lillsjöhögen för att Carro (som vi var hos på nyår) fyller 18.
Det är Manga-tema och jag ska vara maskerade rosen tror jag.
Vad jag vet just nu är det Jag, Jim, Patrik, Leif, Linda, Carro (såklart) , Anna och Stefan.
Jim ska vara Silor moon och Patrik Ach Ketschup, sen vet jag inte.
Men det kommer nog bli roligt.
På ett dagis skulle vi tydligen hålla till också.
Kan det bli mer spännande?

Patrik och Jim spelar musik, det låter ganska bra faktiskt.
Medanst jag, Linda och Leif lagar mat åt de förstnämda.
Wook/stekta nudlar står på menyn.

Jag ska tvinga Jim att skicka bilderna sedan nyår också snart, så att det blir någon struktur på det hela.
Såhär kan vi ju inte ha det.

Nä nu är nudlarna klara.
Ma höres.

Jenny Sellsve.


Ciggarettfimpar och kremerande män.

Om du går.
Om du lämnar mig, här och nu, kan jag i alla fall lova dig att jag inte kommer att börja snitta upp mina handleder som en halvgalen 14-åring i tron att livet hennes är fördömt att gå åt helvete.
Jag kommer definitivt inte börja klottra, jag har min målarbok under sängen tillsammans med min uppblåsbara, hon heter Shakira, om du absolut måste veta.
Hur kul det än må vara att slå ned pensionärer och ta deras pengar så får jag nog passa på den också, jag menar - det är ju inte Stockholm det här.
Jag betalar alltid TV-avgiften och kommer förmodligen aldrig börja antasta unga damer i högklackat (med risk för att lova för mycket).
Nej, mitt liv kommer inte att splittras i tusen tragiska bitar.
Mitt hjärta kommer fortsätta pumpa på.
Och vet ni vad?
Jag har med största sannolikhet inom en väldigt snar framtid redan glömt att du ens varit här och gjort ditt val.
Men nu handlar det ju inte om mig, hur mitt liv kommer påverkas. Det handlar om Dig och din fortsättning.

Jag måste medge, jag står själv inför ett mycket känslosamt dilemma.
Det är nämligen som så att jag börjat bilda allvarliga funderingar om jag skall ta mig upp från min nu så vackert stjärtformade kudde och förtära lite macka.
Det är den goda rösten. Den andra rösten tillhör det motsatta adjektivet, nämligen det onda.
Och denne menar alltså på att jag skall sitta kvar ett tag till och låta svältas (djävla lirare den där djävulen). Det är väl sån här beslutsångest President Bush brukar känna av när han avväger; "hmmm, skall vi bomba Irak eller Afghanistan... Men om vi bombar Irak så kommer massvis med oskyldiga människor att dö, å andra sidan så gäller samma sak i Afghanistan... äääh, skitsamma - vi bombar allt!". Djävligt stilig karl den där George.

Nåväl, åter till hur du kommer att påverkas, och huruvida ditt liv kommer att få sin fortsättning.
Om jag fick slänga in en tanke i det stora hela, så sitter du antagligen framför TV:en, kollar på alla de sportprogram du bara kan hitta och med en rulle Ballerinakex i knät, eller kanske till och med en stor påse Cheeseballz.
Sportfanatiker som du är.
När du inte ser på TV sitter du under din rökskadade fläkt och nynnar med till RixFM-låtarna som spelas på radion i bakrunden.
Särskilt renlig av dig har du ju aldrig varit.
Konstigt att jag föll för dig från första början egentligen, jag som brukar vara så krävande gällande att karlar ska minst kunna diska och städa undan efter sig, och fram för allt inte kissa på toalettringen!
Allt detta gjorde du trots alla de gånger jag sa till dig.
"Fäll upp toaringen om du ska kräkas. Kasta inte fimparna i slasken. Ta inte upp brödet ur brödrosten med kniven, du kan få en stöt!" Allt detta fick jag tjata på dig för, ändå lyssnade du inte.
Jag gjorde i och för sig allt detta själv jag också, men jag sa i alla fall till dig att inte göra samma sak.
När jag tänker efter var det nästan exakt så min mamma sa till mig när jag var yngre, fast istället för fimparna var det äppelskal och dyligt, annars var det ganska exakt lika.
Skrämmande när man tänker närmare på det.

Jag hittade förresten dina gamla kalsonger under sängen för ett tag sen, du vet de där med starwars-figurerna på som du tycker så mycket om och som jag hatar.
Jag skulle elda upp dem i brandstaden ute på gårdsplanen, men insåg att micron borde ju funka lika bra.
Det gjorde det inte, det luktade istället fruktansvärt i hela lägenheten och den sprängdes nästan, och jag blev tvungen att kosta på mig en ny micro!
Okey, jag kanske överdrev en smula, så äckligt luktade det inte, men en ny micro blev det i alla fall.
Micron är röd förresten, du älskar ju rött.
Det blir en fin överaskning när du kommer hem, om du kommer hem.
Jag har faktiskt börja tvivla, men din mamma sa ju faktiskt att du skulle få komma hem inom en vecka och få den fina hedersplatsen på spisen.
Vad hon menade med det förstod jag som vanligt inte, men nu har det hur som helst faktiskt gått en en hel månad, du borde vara hemma nu.

Din mamma ringde förresten idag, hon undrade om jag ville komma över och prata om olyckan och hur allt ska delas upp.
Ska jag vara ärligt förstod jag inte riktigt vad hon menade där heller, men artig som jag är tackade jag glatt ja.
Jag hade en svag tanke om det kanske kunde handla om den där gången jag råkade köra på eran vattensprinkler så den gick sönder, så att det var det hon menade med olyckan.
Kanske vill hon att jag ska betala den och då faller ju delen om "hur det ska delas upp" på plats.
Tisdag var det bestämt att vi skulle träffas i alla fall.
Ja just det!
Hon nämnde någonting om att homosexuella i samhället behandlas så orättvist i dagens Sverige också, det lät till och med som om hon grät lite när hon sa det.
Jag förstod ingenting, vi har det ju bra tillsammans, du och jag.

Men jag tycker det var lite orättvist att få höra av din mamma att du skulle resa bort, och inte få höra det från dig.
När jag frågade vart du skulle resa så svarade hon att du skulle på kremering, jag vet inte vad det betyder eller vad är för något, men jag hoppas att du kommer hem snart.
Nu ska jag gå och ta den där mackan.


Klas och Viking forever.

Av Jenny Sellsve


Ring klocka ring!

Gott nytt år!-Jenny Sellsve.

Så var det 2008 nu då.
Sjukt vad tiden flyger iväg, men ett lyckat år har det varit i alla fall.
En kort sammanfattning av mitt år.

Jag fyllde 16 i början av året och gick fortfarande i 9:an.
Jag hade mina upp-och-ned-gångar och jobbiga besök på BUP.
Tillslut fick jag dem att förstå att prata hjälper inte mig, jag har inget behov av det.
Så vi började istället att änga oss åt att förstå vad det är för fel på mig.
Jag har gjort massor med olika tester och testat olika metoder, och fortfarande vet vi inte vad det är för något.
Men men, life goes on.
Jag har haft ljusa stunder också självklart.
Jag har flyttat in till stan och går teater på PC och har fått många fina nya vänner och kontakter.
Jag bor tillsammans med min pojkvän, Patrik i en liten etta.
Båda vi får väl lite cellskräck ibland men om Patrik skaffar ett jobb så kanske vi flyttar inom en framtid.

Åter till nyårsnatten.
Den var helt galen och minst lika kul.
Det började på Studiefrämjandet där vi var några stycken som samlades och tacos och pratade.
Efter vi hade ätigt och var mätta, ringde Jim och frågade om vi skulle följa med hem till Karro på Frösön.
Patrik ville stanna kvar på Studiefrämjandet, så jag och Monica följde med Jim, Leif, Linda, Anna, Stefan, Johan och Pia.
På Frösön var det party och och alla var trevliga och lättsamma att umgås med.
Vi lekte lekar och det var allmänt party.
Jag och Pia kom oerhört bra överens och vi bestämde att nästa gång hon kommer hit ska vi ha minst lika kul.
Till tolvslaget var vi i badhusparken och frirade lite.
Det röktes ciggarrer och alla var glada.
Jag träffade till och med Sara, min teaterlärare, hon var glad och kramde om mig.
Efter att ha varit där ett tag så gick vi till främjandet igen för att hämta lite saker, för att sedan åter gå till Frösön.
Vi spelade konsikvens och både Patrik, Johan, Stefan och Leif fick dricka en fruktansvärd blandning som resten av gruppen fick blanda.
Jag tror inte att det var någon av killarna som kunde hålla magsyrorna innan för munnen efter att ha druckit sörjan.
Till slut fick också Jim det kortet och han gick och spydde bara i tanke på att han skulle göra det, så han slapp.
Nyårslöften och nyårskyssar var det också mycket av.
Alla delade vi ut nyårskyssar till alla, det var mys.
Jag och Patrik har ett gemensamt nyårslöfte som går ut på att hålla ordning i lägenheten nu efter nyår och när vi fått hit allt som ska hit.
Vi ska båda vara stränga på det.
Jag har en ovana att vara ganska stökig, så det ska det bli skärpning med.
Klockan sex på morgonen var firandet slut, hälften hade somnat och som tjejer var det bara jag och Pia vakna.
Jag, Patrik, Jim, Pia, Stefan och Anna tog en taxi hem till Jim för att sova, var det tänkt.
Men det blev en aning trångt så jag och Patrik gick hem och sov istället.
Jim och Leif tog en massa bilder på firandet också.
Min kamera var död tråkigt nog annars hade det varit ett femtiotal nyårsbilder.
Om jag får tag i bilder lägger jag upp dem.

Gott nytt år!-Jenny Sellsve.

Jag är här igen!

Nu sitter jag här på tåget hem till Kall igen.
Jag har varit i Hara hos Patrik idag.
Vi åt lunch hemma hos hans farmor och hans farfar var där på besök.
Han är så söt, man blir glad av honom.

Jag har haft bloggtorke nu ett tag eftersom jag inte haft ågot internet i lägenheten, men nu har jag mobilt internet till och med, så nu ska jag försöka skärp mig och blogga flitit.

Just nu, här på tåget är det blandat folk.
Några flickor som sitter och fnissar och pratar om hur det ska fira nyår i Åre (stackars tjejer de vet inte vad de kommer ångra sig).
Det sitter även en kille precis bakom mig och skrattar och har sig imellanåt, jag tror han är utvecklingsstörd eller liknande.
Men han verkar i alla fall njuta av tågresan och det sprider en fin stämmning.

När jag kommer hem ska jag duscha, jag är oerhört snuskig just nu, sen så ska jag äta massor och självklart vara lite med min käraste Monica.
Som jag antagligen också ska bada med imorgon på Holiday club.
Hon hade någon slags gratisbiljett.
Roligt.
Jag får hålla mig till barnpoolen så jag inte dör av panik.
Vatten är farliga grejer det.

Snart är det nyår också, vad gör man då?
Jag ska vara i östersund i alla fall så långt är det bestämt.
Monica ska följa med, och jag har lovat Bella att vi ska på en konsert med hennes bror.
ska bli roligt.
Jag har saknat Bella.

Synd bara att inte Nadja kommer upp från Borlänge, det hade varit som grädde på moset.
Men men, man kan inte få allt här i världen.

Nu kommer konduktören och ska ha pengar av oss, rolig kille det där.
Patrik ska betala med sitt busskort och alldeles snart är vi i hålan Järpen.
Pappa ska hämta upp oss där så vi kommer hem till Kallbyggden.

Nä, nu dör snart batterierna på datorn så jag ska ge mig nu.

Ha en fin fortsättning och halka inte på tolvslaget, det kan betyda otur.

-Jenny Sellsve.


Hejdå Jenny och Hej Jynne.

Det var droppen.
Det är någon där uppe som inte vill att mitt liv ska gå bra.
Nu har kag ingen stans att bo längre..
Så fort jag ser att dörren står på glänt så smälls den igen lika fort framför näsan på mig.
Är det så konstigt att man blir som man blir då?
Jag har inte längre någon ork till varken skolan eller något annat, trots att det är sånt jag tycker om att göra.

Jag har alltid försökt att låta positiv här på bloggen och annars också, men det har spruckigt nu.
Jag orkar inte le åt skiten eller ta alla hårda ord med lätta steg längre, nu får det vara nog!
Nu vet ni att jag inte alls är så jävla glad, jag är i själva verket jävligt nere och förbannad hela tiden.
Jag är bara jävligt bra på att dölja det.

Försök inte att fråga eller prata med mig om det, vill jag att du ska veta berättar jag det själv.
Så låt mig bara vara och tyck inte synd om mig.
Jag behövde bara få ur mig det.

Själv så tror jag att den som orkar vänta på den naturliga döden får det bäst efter livet,
men samtidigt så förstår jag dom som inte orkar.

Död åt alla som njuter av att göra människor hemlösa.

Jynne Majonnäs är tillbaka.

Bulgarien

Nu ar jag i Bulgarien och det ar underbart!
God mat, billiga klader och fint vader.
Jag har blivigt acceptabelt brun och mor bra.
Men jag skulle nog faktiskt inte villja vara kvar sa mycket langre an vad vi ska.
Jag saknar mina vanner allt for mycket., speciellt Tova.
Patrik ocksa men han har jag i alla fall pratat med tva gonger med under veckan.

Nu ska jag atergo till varmen och glassandet.


Jenny Sellsve

Ibland brukar jag känna för att träna. Då lägger jag mig på soffan och väntar tills det går över.

Idag har det varit soligt och fint.
Det har varit en bra dag trots att jag tvekade med att kliva upp i morse på grund av att jag inte visste vad jag skulle göra när jag väl klivigt upp.
Men min far kom på en idé som gick ut på att vi skulle äta en påkostad middag på Kall Autologe.
Fin idé tyckte jag.
Jag beställde en sallad som var obeskrivligt god, och till efterrätt, apelsinmarinerade jordbubbar med glass.
En caffelatte drack jag också för första gången i mitt liv.
Jag har alltid tyckt att det är jätteäckligt, men den här gången satt det faktiskt riktigt bra med en caffelatte.
Elsa borde vara stolt.
Höjdpunkten var nog endå efterrätten, den var sagolikt god.
Min pappa får sina idéer ibland.

Efter en god måltid tänkte jag utnyttja det fina vädret, och gick en långpromenad med Zita.
Zita badade lite och jag doppade fötterna.
På vägen hem sprang jag faktiskt för att bygga på konditionen som jag inte har.
Det gick lätt och det kändes som om jag skulle kunna springa hur långt som helst.
Zita verkade därmot inte riktigt hålla med, så jag fick nästan dra henne den sista kilometern.

När jag väl kom hem kände jag hur slut jag var i benen och satte mig framför TVen för att varva ner lite.
Men en halvtimme efter kändes det som att alla mina krafter var tillbaka så jag och pappa tog en liten springtur till på ca 6 kilometer.
Jag kände då hur det började ta imot och jag hängde inte riktigt på far min.
Men jag hade ju trots allt redan sprungit en gång.

På väg tillbaka träffade vi min farbrors sambo och min kusin, och jag fick då höra att jag hade blivigt brun.
Det är alltid lika kul att höra att allt löpande i solen lönade sig.
Jag och pappa stretchade lite och gick sen in.
Jag måste medge att jag var helt skakis i hela kroppen efter träningspasset.
En dusch satt inte helt fel, och det kändes som om jag inte hade duschat på år, så skönt var det.
Nu har jag iallafall varvat ner lite, men jag gruvar mig inför morgondagen då all träning kommer ta ut sin rätt i träningsverk.
Men man måste ju börja nån gång.

Nu ska jag nog sätta på en bra film och hoppas på att det blir lika fint väder imorgon.

Jenny Sellsve.

Sommaren går alldeles för snabbt.

Jag är uttråkad så jag bestämde mig för att ge skrivandet en chans.

Det är mycket som har hänt och händer nu.
Tillexempel så följer jag med The Bläckfisk på såkallad turné om lite mindre än en vecka.
Vi ska till Ulricehamn på Sjuhäraldsfestivalen (hur det nu stavas).
Jag ska ta bilder och studera fansen.
Sen så ska jag självklart se på Björn Höglund och Pontiac som även dom ska spela där.
Det blir nog sommarens högpunkt.
Speciellt med tanke på att jag kommer in gratis, tack vare min älskade Patrik.

På måndag kommer Monica upp igen och då ska vi leka.
Dessvärre hinner vi ju inte ses så mycket eftersom jag åker redan på onsdagen. Synd.
Men vi får heller inte glömma att efter Ulricehamn är det ju dags för flytt.
Jag och min älskade ska äntligen flytta ihop, efter snart ett års förhållande.
Det kommer blir skönt att slippa behöva krångla med bussar och sånt på grund av det långa avståndet det är mellan oss.
Vi kommer båda kunna göra vad vi känner för och samtidigt kunna träffas senare på dagen.
Det kommer kännas lyxigt.

Förövrigt har jag varit ensam hemma i en vecka nu, och det har faktiskt inte hänt så mycket alls.
De första 4 dagarna var jag helt ensam hemma, vilket var en aning tråkigt.
Patrik kom på måndagen och gjorde mig sällskap tills trosdagen kom och han blev tvungen att begé sig tillbaka mot Hara by.
Vi hade dock en mycket fin vecka tillsammans, med mycket godmat, film och mys.
Nu är familjen tillbaka i hemmet och jag måste medge att det både är skönt och lite tråkigt.
Jag tyckte om att ha huset för mig själv.
Men igår när Patrik åkte hem på morgonen var det faktiskt en aning jobbigt.
Mitt i natten började det tuta överallt i huset och jag blev jätterädd.
Jag kunde inte förstå vad det kunde vara.
Så en vättskrämd Jenny ringde Patrik mitt i natten för stöd.
Som tur är, är Patrik en mycket förstående människa (iallafall när det gäller att förstå mig)
så han lugnade ner mig och sa att det säkert bara var brandvarnaren som hade lite batterier.
Jag kände mig mycket lugnare och somnade så fort vi lagt på.
Tur för mig att jag har en sådan underbar pojkvän.

image96
Jag och Patrik på midsommar.

Jag kom också att tänka på en sak här om dagen.
Att det är faktiskt inte allt för länge kvar tills skolan börjar igen, och jag ska börja gymnasiet.
Känns som om den här sommaren bara har flugit iväg, utan att jag ens hunnit tänka över vad som hänt.
Men det är ju några veckor kvar iallafall, så jag hinner nog kanske tänka över saker och ting.

Just nu önskar jag bara att jag hade någonting att göra.
Allting är så tråkigt i Kall när man varken har huset för sig själv eller har Patrik hos sig.
Vi får se om jag tar och åker till Östersund imorgon eller om jag stannar hemma och tänker på ekonomin.
Det lutar åt att jag stannar hemma, men tristessen är så hög att jag överväger att åka endå.

Nu ska jag försöka göra mitt bästa för att stilla min iver, och kanske sätter på en kopp te.
Vi hörs var det lider.

Jenny Sellsve.




Bloggen har sommarlov!

Sommarlov!
Jag har varken tid eller lust att skriva så mycket nu på sommarlovet, det är så mycket annat som far i tankarna.
Dessutom tror jag att många av er inte är så intresserade av att läsa, utan hellre vill ha kul.
Så skit i internet! Ut i solen med er!

(Jag börjar skriva så fort lovet är slut, om inte tidigare.)



Jenny Sellsve.

Bal och avslutning i bilder.

Alla bilder är nu inlaggda på bilddagboken!
http://sellsve.bilddagboken.se/

Kolla datumen 14-15 för bal occh avslutningsbilderna.

Här är ett smakprov på mig och Patrik.
image94

Negerbyn avklarad.

Ja... Vad ska sägas om denna underbara plats Negerbyn?
Nej, men ärligt, det var otroligt roligt att åka dit.
Jag hade tänkt att dokumentera lite i bilder så ni får en lite bättre syn på hur resan verkligen var.

Vi hyrde en buss som vi alla åkte med. Henrik körde största delen, vilket nog var bäst.
Vi var 8 stycken som åkte till Negerbyn.
För er som inte hållt sig uppdaterad så ska jag förklara varför vi åkte till Negerbyn.
Jo.
Ingen kan väl undgå att tycka att just Negerbyn är ett otroligt konstigt namn på en by, eller har jag fel?
Hursomhelst så var det just tack vare den anledningen som vi åkte dit, vi tyckte att det var kontsigt, och ville ta reda på mer.
Tanken var att vi skulle hinna göra resan över en dag så vi slapp lägga ut så mycket pengar.
Negerbyn låg en bit utanför Älvdalen som ligger i Dalarna.

Så här uppspelta var Peter och Patrik över resan till Negerbyn.

(klicka för att förstora.)

Vi stannade några gånger för att köpa saker som vi tyckte passade bra in på just Negerbyn.
Vi köpte bland annat fruktgodis, bananer och negerbollar såklart.
Negerbollarna hade vi bestämt att vi under inga omständigheter fick äta utav förens vi hade nått Negerbyn.
Peter verkade tycka att det var oerhört jobbigt ett tag, och bad om att få provsmaka.
Men icke, sagt är sagt.
 Vi stannade också för att ta en bild på världens största björn i trä, för det tyckte vi var roligt.

Här är björnen, Patrik och Peter på långt avstånd.

(klicka för att förstora)

Här yttligare igen fast på betydligt närmare avstånd.

(klicka för att förstora)

När vi hade hälsat på träbjörnen begav vi oss återigen mot Negerbyn.
Vi hade nu åkt i några timmar och kände på oss att vi var rysligt nära.
Vi åkte in på massvis med små grusvägar i förhoppnig om att kanske hitta Negerbyn.
När timmarna började dra iväg, stannade vi människor för att fråga om vägen.
Den första vi stannade svarade bara "No svenska", och då hade Henrik bara hunnit säga "ursäkta".
Nåja, det var att fråga vidare och vi fann en man som cyklandes på evighetsvägen (vi undrade vart han skulle eftersom det inte fanns några hus förens efter ca 2 mil).
Han visste iallafall inget om Negerbyn och vi skrattade åt hur sjukt han måste ha tyckt att det var att en hög med ungdomar i en buss frågar om något som heter Negerbyn.
Stackars gamle man.
Inte långt efter så frågade vi en äldre dam på motorcykel, som faktiskt hade hört talas om byn, men visste inte säkert hur som skulle bskriva vägen, så hon hänvisade oss till hennes man, som en bit längre fram också körde motorcykel.
Vi körde ikapp damens man och fick en någolunda bra beskrivning om hur vi skulle hitta till byn.
Vi åkte in på en smal, smal grusväg som vi fått beskrivet för oss och kollade efter en skylt som det skulle stå "Bläcket" på.
 Efter några minuters körnig hittade vi skylten som det stod Bläcket på och en karta.
På kartan hittade vi Negerbyn utmärkt.
Vi brast ut i jubel och jag försökte ta en bild på kartan.

Det syns knappt vad det står men det står faktiskt Negerbyn där.

Vi visste då att vi var på rätt väg så vi fortsatte framåt.
På vägen hittade vi en konstig jordkällare där någon förvarade en tom spritflaska.


Vi körde vidare några hundra meter och fann ett hus!
När vi då kollade på kartan visade det sig att vi just då var i Negerbyn, och Negerbyn bestod av ett hus, en vändplan och en bäck.
Här kommer lite bilder.

Huset.

Anna och Negerbäcken.

Henrik, Sara och en närmare bild på huset.

Negerbäcken. Observera Henriks T-shirt "Been there done that Negerbyn 2007".
Alla vi hade en varsin sån T-shirt.

På vägen hem var i stort sätt alla utslagna och låg som döda sillar i bilen.
Men vi stannade iallafall i Mora och åt pizza.
Rekomenderas.
Efter ett gott mål mat somnade jag som en stock, men när jag vaknade igen, var det såhär fint ute.
image91

Så slutade vansinnesfärden till Negerbyn.
Been there done that Negerbyn 2007.

Jag och patrik var nöjda.


Ställ gärna frågor angående resan, jag svarar med nöje.

Jenny Sellsve.

Skiljsmässan är avklarad. Mycket tårar.

Torsdagen var underbar!
Alla var så fina och jag fick äntligen bära min vackra klänning.
Tårar rann och alla dansade med alla och var snälla.
Helt oslagbar kväll, jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv.
9a kommer föralltid att finnas kvar.

Maten var jättegod. Jag fick qournbiff och klyftpotatis, och till efterrätt var det kladdkaka med grädda och jordgubbar.
Lärarna sjöng en sång där dom hade tryckt in allas olika egenskaper.
Det var fint.
Vi fick papper på sången sedan också.
Efter maten var det dans och alla dansade med alla.
Jag buggade så svätten rann i parti och minut.
Mattias var nog iallafall dansgolvets kung.
Aldrig förr har jag blivigt så snurrad.
Varv efter varv var det, men jösses så roligt det var.
jag har tagit massvis med bilder på både middag och dans.
Dessvärre har jag inte hunit lägga in bilderna ännu, men det kommer, jag lovar.

Vi fick också ett papper var där alla skulle skriva en liten hälsning till alla.
Bara att skriva till alla 43 elever som vi är tog nog ungefär 2 timmar, och då hann man inte ens skriva till alla.
När jag sen skulle läsa vad alla hade skrivigt om mig på mitt papper kom tårarna.
Det gick inte att stoppa, dom bara rann.
Sjukt vad jag kommer sakna min fina klass.
Vi har alltid haft en sådan sammanhållning och gemenskap som jag tror få klasser har.
Alla beskyddar alla i både vått och tort.
Tänk Karl Kling och Anton Nyqvist som ska flytta så långt bort.
Jösses vad jag kommer sakna tokarna...
Vi hade iallafalla en underbar kväll tillsammans och jag tror ingen kommer glömma det.

Till och med jag och Louise som varit ovänner så länge nu hade en underbar gemenskap.
Vi har ju faktiskt gått i samma klass i 10 år nu.
Hur ska man kunna glömma henne då?
Vi har haft både underbara och jobbiga stunder tillsammans så att sluta "fred" med henne var underbart.
Jag var så lycklig.
Men framåt 23:00 tog kvällen slut och alla begav sig hemmåt.
Hemma hos mig satt Patrik vid datorn och väntade på mig.
Jag välkomnades med en stor kram.

På själva fredagen var det avsked på riktigt och ännu mer tårar rann.
Även killarna grät.
Det var så sorligt, alla gav rosor till varandra och sa hejdå.
När vi sprang ut  möttes vi av en folkmassa som väntade på oss, det var både vänner och föräldrar som jublade och grattade oss.
Jag fick massa fina rosor och presenter.
Bland annat 1000 kr sammanlagt, en kamera och en jättefin ring utav Patrik.
Hemma hos mig var det middag efter avslutningen och Henrik och Peter anslöt sig till hemmet.
När dom kom in i rummet och såg mina rosor så sa alla tre att så mycket rosor fick inte ens dom på studenten.
Det tyckte jag var lite roligt, men samtidigt så är ju vi en väldigt stor och givmild klass.

Till middag hemma hos mig var det pastasallad, hackelbackspotatis och kött (jag fick vegetaiska biffar).
Till efterrätt en tårta som det stod "grattid Jenny" på.
Det var dessutom min allra första koditoritårta jag någonsin fått, så det var lite speciellt.

Som sagt har jag massvis med bilder på allt, men jag lägger in dom sen när jag kommer hem.
För snart ska jag och Patrik åka hem till honom och på söndag ska vi till Negerbyn.
Sen så fyller ju Patrik 20 på måndag, så jag räknar med att vara hemma på tisdag.
DÅ ska ni få se bilderna.

Tack allihopa för en underbar tid och lycka till med vad ni än väljer att göra.

Jenny Sellsve.


Klänningen på. Då kör vi!

Nu är klänningen på och jag är på G.
Snart ska jag och Tova bege oss mot Fjällsätra, till middagen.
Bilder och mer om middagen kommer att läggas in så fort jag har tid till det. Förhoppningsvis väldigt snart.

Imorgon är sista dagen med 9an och lärarana.
Jag grät faktiskt en skvätt idag, när vi kollade på våran gammla julshow och P.O var med.
P.O är en lärare jag kommer sakna otroligt mycket efter avslutningen.
Men gymnasiet är ju självklart också något att se fram imot.

Jenny Sellsve.

Tidigare inlägg Nyare inlägg