Jenny Silverskatt~

Det var droppen.
Det är någon där uppe som inte vill att mitt liv ska gå bra.
Nu har kag ingen stans att bo längre..
Så fort jag ser att dörren står på glänt så smälls den igen lika fort framför näsan på mig.
Är det så konstigt att man blir som man blir då?
Jag har inte längre någon ork till varken skolan eller något annat, trots att det är sånt jag tycker om att göra.

Jag har alltid försökt att låta positiv här på bloggen och annars också, men det har spruckigt nu.
Jag orkar inte le åt skiten eller ta alla hårda ord med lätta steg längre, nu får det vara nog!
Nu vet ni att jag inte alls är så jävla glad, jag är i själva verket jävligt nere och förbannad hela tiden.
Jag är bara jävligt bra på att dölja det.

Försök inte att fråga eller prata med mig om det, vill jag att du ska veta berättar jag det själv.
Så låt mig bara vara och tyck inte synd om mig.
Jag behövde bara få ur mig det.

Själv så tror jag att den som orkar vänta på den naturliga döden får det bäst efter livet,
men samtidigt så förstår jag dom som inte orkar.

Död åt alla som njuter av att göra människor hemlösa.

Jynne Majonnäs är tillbaka.