Jenny Silverskatt~

Torsdagen var underbar!
Alla var så fina och jag fick äntligen bära min vackra klänning.
Tårar rann och alla dansade med alla och var snälla.
Helt oslagbar kväll, jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv.
9a kommer föralltid att finnas kvar.

Maten var jättegod. Jag fick qournbiff och klyftpotatis, och till efterrätt var det kladdkaka med grädda och jordgubbar.
Lärarna sjöng en sång där dom hade tryckt in allas olika egenskaper.
Det var fint.
Vi fick papper på sången sedan också.
Efter maten var det dans och alla dansade med alla.
Jag buggade så svätten rann i parti och minut.
Mattias var nog iallafall dansgolvets kung.
Aldrig förr har jag blivigt så snurrad.
Varv efter varv var det, men jösses så roligt det var.
jag har tagit massvis med bilder på både middag och dans.
Dessvärre har jag inte hunit lägga in bilderna ännu, men det kommer, jag lovar.

Vi fick också ett papper var där alla skulle skriva en liten hälsning till alla.
Bara att skriva till alla 43 elever som vi är tog nog ungefär 2 timmar, och då hann man inte ens skriva till alla.
När jag sen skulle läsa vad alla hade skrivigt om mig på mitt papper kom tårarna.
Det gick inte att stoppa, dom bara rann.
Sjukt vad jag kommer sakna min fina klass.
Vi har alltid haft en sådan sammanhållning och gemenskap som jag tror få klasser har.
Alla beskyddar alla i både vått och tort.
Tänk Karl Kling och Anton Nyqvist som ska flytta så långt bort.
Jösses vad jag kommer sakna tokarna...
Vi hade iallafalla en underbar kväll tillsammans och jag tror ingen kommer glömma det.

Till och med jag och Louise som varit ovänner så länge nu hade en underbar gemenskap.
Vi har ju faktiskt gått i samma klass i 10 år nu.
Hur ska man kunna glömma henne då?
Vi har haft både underbara och jobbiga stunder tillsammans så att sluta "fred" med henne var underbart.
Jag var så lycklig.
Men framåt 23:00 tog kvällen slut och alla begav sig hemmåt.
Hemma hos mig satt Patrik vid datorn och väntade på mig.
Jag välkomnades med en stor kram.

På själva fredagen var det avsked på riktigt och ännu mer tårar rann.
Även killarna grät.
Det var så sorligt, alla gav rosor till varandra och sa hejdå.
När vi sprang ut  möttes vi av en folkmassa som väntade på oss, det var både vänner och föräldrar som jublade och grattade oss.
Jag fick massa fina rosor och presenter.
Bland annat 1000 kr sammanlagt, en kamera och en jättefin ring utav Patrik.
Hemma hos mig var det middag efter avslutningen och Henrik och Peter anslöt sig till hemmet.
När dom kom in i rummet och såg mina rosor så sa alla tre att så mycket rosor fick inte ens dom på studenten.
Det tyckte jag var lite roligt, men samtidigt så är ju vi en väldigt stor och givmild klass.

Till middag hemma hos mig var det pastasallad, hackelbackspotatis och kött (jag fick vegetaiska biffar).
Till efterrätt en tårta som det stod "grattid Jenny" på.
Det var dessutom min allra första koditoritårta jag någonsin fått, så det var lite speciellt.

Som sagt har jag massvis med bilder på allt, men jag lägger in dom sen när jag kommer hem.
För snart ska jag och Patrik åka hem till honom och på söndag ska vi till Negerbyn.
Sen så fyller ju Patrik 20 på måndag, så jag räknar med att vara hemma på tisdag.
DÅ ska ni få se bilderna.

Tack allihopa för en underbar tid och lycka till med vad ni än väljer att göra.

Jenny Sellsve.

Nu är klänningen på och jag är på G.
Snart ska jag och Tova bege oss mot Fjällsätra, till middagen.
Bilder och mer om middagen kommer att läggas in så fort jag har tid till det. Förhoppningsvis väldigt snart.

Imorgon är sista dagen med 9an och lärarana.
Jag grät faktiskt en skvätt idag, när vi kollade på våran gammla julshow och P.O var med.
P.O är en lärare jag kommer sakna otroligt mycket efter avslutningen.
Men gymnasiet är ju självklart också något att se fram imot.

Jenny Sellsve.

Att beskriva en känsla med ord är nog ett utav det svåraste som finns.
För alla känslor jag haft den senaste tiden är obeskrivliga.
Det har varit allt från grov irritation till total lycka.
I fredags skulle ju jag och Patrik ha picknick.
Det det blev det dock inte så mycket av.
Vi bestämde båda oss för att äta på sybylla, tjockisar som vi båda är (observara ironin).
Det var iallafalla väldigt gott, och efter maten traskade vi ner till Badhusparken för att sola och ta lite bilder med Johans Kameramobil som jag lånade med mig.
Bilderna kommer att läggas upp, fast inte just nu.
Jag måste be min älskvärda bror att lägga in dom på datorn först.
Hur so helst så var det gastande hetta och det gick knappt att sitta i solen.
Så efter att vi tagit några romantiska och söta bilder satte vi oss i skuggan på en stor sten.
Vad Patrik inte märkte när han satte sig ner var att han hade satt sig på en målning, målad med färgade tavelkritor.
Så när han ställde sig upp hade han en stor färgad fläck i baken.
Med den skadeglädje som jag har kunde jag inte sluta skratta och Patrik blev lite bitter, men det gick över så fort jag erbjöd mig att borsta bort färgen.
Klockan drog iväg och det var dags för mig att åka hem.
Ni som läser mig blogg regelbundet vet att min plan var att få med Patrik hem.
Det var dock svårare än jag trodde.
Massor med krångel blev det.
Patrik skulle tydligen ge Studiefrämjande-nyckeln till Henrik innan han kunde åka någon stans, vilket ledde till att vi missade bussen.
Henrik erbjöds sig att åka efter bussen ihopp om att vi kanske skulle hinna med, snäll som han är.
Vid det här tillfället var jag väldigt sur och irriterad på att Patrik hade krånglat så oerhört mycket hela dagen.
Henrik gav mig då en så kallad gotta och jag blev lite gladare.
Henrik vet pracis vad jag behöver när jag är lite sur och tvär.
Tråkigt nog hann vi inte med bussen iallafall, utan var tvungna att lifta.
Liftade ett tag men ingen bil stannade.
Efter ungefär en halvtimme stannade en bil mitt ute i ingenstans för att plocka upp oss.
Det var en kvinna som körde bilden och jag frågade henne hur långt hon skulle.
"Till Järpen, sedan till Kall" var svaret jag fick.
Jag blev smått förvånad över att vi just fått lift ända hem, det är verkligen ingenting som händer varje dag när man liftar från Krokom.
I bilen frågade hon mig om jaag bodde i Kall och om jag möjligen var dotter till Eva Sellsve.
Och det är jag ju, så därför förblev det också mitt svar.
Hur hon kunde se det var lite roligt.

Väl hemma träffade vi på Ronny i dörröppningen (en god vän till familjen).
Han hälsade på Patrik och efter det gav han honom inte en lugn stund på hela kvällen.
Det skulle bjudas på groggar och pratas historier, och gud vet vad.
Det var iallafall väldigt trevligt.

I lördags gjorde vi ungefär lika lite som vi brukar.
Med andra ord, sov bort nästan hela dagen och mulade i oss massor med chips och dipp samtidigt som vi glodde på TV:en.
Eller ja, vi hoppade faktiskt lite på mattan ute på gården ett tag också.

Men idag är det söndag och vi har spelat geni (som jag förövrigt vann på), spelat lite kort och solat.
Vi spelade också fotboll med fiolisterna som kommer hit upp till Kall varje år.
Det blev årets första match mot fiolisterna, som dessutom Kall vann, med 12-7.
Framåt 17-tiden skjutade jag in Patrik till Järpen där jag bjöd honom på pizza och glass.
Vi blev båda två kräkmätta.
19:30 åkte Patrik hem med Nabotåget och jag tog min moppe och körde vidare hem mot Kall.

Imorgon är det måndag vilket innebär skola, och också sista skolveckan.
Det ska bli så skönt att bara ha roligt med klassen nu sista veckan och bara ta det lugnt och kanske städa ur skåpet också.


Snart är det dags för ännu en fullspäckad sommar.

Nu ska jag snart ta mig en dusch och fräscha till mig lite.
Man kan ju inte gå runt och vara skitig nu sista veckan med klassen.

Jag uppmanar er läsare ännu en gång att kommentera, för man blir faktiskt väldigt glad när man får åsikter eller tankar på bloggen.
Man blir dessutom mer pepp på att fortsätta med bloggandet.

Jenny Sellsve.