Helgen och balklänning.
Igår åkte jag till Östersund och var på BUP.
När jag var där sa dom att jag inte behövde medecineras utan att dom ska prova någon slags terapi på mig innan någon medecinering är aktuellt.
Terapin gick iallafall ut på att man ska följa något med ögonen fram och tillbaka för bearbeta vissa jobbiga minnen.
Det låter jättekonstigt men det är så att när man sover rör man ju ögonen fram och tillbaka, och det gör man för tt man bearbetar minnen, men ibland hjälper det inte så då kan man göra det vid vaket tillstånd också för att hjälpa till lite.
Just nu kommer jag inte ihåg vad metoden kallades, men jag ska ta reda på det sen.
Efter BUP gick jag, mamma och pappa och kollade på balklänning åt mig, jag hittade en som vi la undan.
Den var verkligen jättefin! Den passade perfekt och det var verkligen som en sagoklänning.
Det jobbiga var att den kostade 3000 kr.
Men det är ju så svårt att få tag i klänning åt mig eftersom jag har stolek 32, det finns oftas inte så mycket i den stoleken.
Men jag ska kolla om jag hittar någon bild på den sen så ni får se.
Efter balklänningsprovande var det fika som gällde.
Jag åt en blåbärspaj med vaniljsås som inte var allt för god.
Det är jobbigt när man köper något som ser jättegott ut som sen egentligen inte alls är gott, det är en besvikelse.
När fikan var avklarad ringde jag Patrik som fick beskriva vägen hem till Per.
Jag tog 2ans buss till Lugnvik, hoppade av och gick en läskig våldtäcktsstig.
Jag fick en bättre beskrivning av Patrik den här gången så jag hittade utan problem.
Per och Patrik gav mig en liten rundvisning hemma hos Per, sen skulle de jobba lite.
Jag satt och kollade på, det var ganska spännande att se hur det jobbade.
När det jobbat ca en timme begav vi oss hem till Simon Lundhag för att Per skulle repa med några där.
Patrik hamnade på trummorna eftersom Shaggy tydligen var borta.
Det var roligt att lyssna på dom när de spelade en massa sosse-låtar.
Efter att ha suttigt och lyssnat på dom i någon timme blir man ganska hungrig, så jag sa till Patrik att jag skulle gå och äta, Simon erbjöd sig dock att jag kunde få något att äta där om jag ville, men jag som var så otroligt sugen på en greenburgare tackade artigt nej.
Patrik följde med mig och jag åt min burgare.
När vi sedan återvände hem till Simon skulle vi åka iväg till någon Tobbe i Lugnvik där vi skulle se på film.
Innan vi åkte köpte vi en massa chips och godis och bullade upp ordentligt.
Hemma hos Tobbe kollade vi på "Over the hedge" efter en omröstning.
Den var inte lika bra som jag trodde den skulle vara men en viss charm hade den ju.
När vi sett den filmen visade alla sin favoritfilm på youtube. Lite sunkigt men roligt.
När klockan närmade sig 03:00 var det dags att börja tänka på refrängen, så vi traskade vidare hem till Per där vi fikade lite och gick sedan och la oss.
Just nu kollar jag på biljetter till stockholm eftersom jag ska få följa med Patrik och Per dit.
Det ska bli så fruktansvärt roligt. Jag ska dessutom bo hemma hos Ida, och henne har jag inte träffat på länge så det ska bli så roligt att träffa henne igen!
Det jobbiga är att jag blivigt sjuk igen, jag fattar inte varför jag alltid blir sjuk när det är något jag verkligen vill med på. Jag lär ju ha något otalt med gud eller liknande.
Ett annat problem är att jag inte har pengar så jag måste låna av någon.
Mamma sa att hon själv hade det så dåligt ställt så henne kunde jag inte låna av, får se om min lillebror är lika snäll som vanligt och vill låna mig.
Hoppas det löser sig.
En bild på mig och Patrik hemma hos Manda efter Norrsken.
Jag älskar dig Patrik.
Jenny Sellsve
Rep med Tova på gården.
Det var roligt, vi försökte oss på att spela låtar som "smoke on the water" m.m.
Det blev dessvärre ett fasligt trorv när det var dags att försöka ta sig hem eftersom när klockan var ca 19:30 hade jag sjukts hem med fotbollskillarna, men jag ville spela längre och frågade därför Toffe om han kunde skjutsa hem mig med moppen lite senare.
Det kunde han om han fick 20 kr. Han fick sina 20 kr, åkte ner och tankade, kom tillbaka och sa "Jag kom på att lyset inte fungerar" och gav tillbaka 20:an.
Jahapp, tänkte jag, vad gör jag nu?
Iallafall så var det någon snäll kille med bil, vid namn Kalle som erbjöds sig att skjutsa hem mig.
Summering: Jag slapp åka hem tidigare, slapp dessutom åka hem på en något kall moppe och fick istället åka hem i en varm fin, gul bil hela vägen hem till Kall. Det kallar jag lycka.
Tova kramar om mig som om jag vore en räddare i nöden. (Älskar att Henrik kom in där i bakrunden och ser så glad ut.)
Förutom att ha varot på gården och spelat så har jag varit i skolan och gjort nationella prov i engelska, uppsatts.
Det gick faktiskt någolunda bra. Jag vet dock inte riktigt vad jag skrev och det blev lite flummigt men det var helt klart bättre än vad jag förväntat mig.
Jag hade också redovisning på SO:n om berlinmuren så nu kan jag "allt" om det också.
Det var jag Oskar och Toffe i samma grupp, Toffe låg ute och solade medanst jag och Oskar jobbade som djur, slutade dock med att det blev jag som fick göra hela arbetet själv endå.
Idag hade vi iallafall den slutgiltiga redovisningen och Toffe och Oskar värgade till en början för dom ville ligga ute och sola.
Efter mycket om och men gick dom med på det och följde med mig på lektion. (jag fick förörvigt 2 minuters försening pga dom.)
Redovisningen gick som den skulle och så fort det var över gick Toffe och Oskar från lektionen (trots att Joanna satte upp dom på skolk) för att sola.
Allt bra egna dom där.
Imorgon är det torsdag, det innebär teater och sluta tidigt. Jag vet inte vad jag ska göra på min lediga tid fram tills tetern börjar men vi får väl se.
På fredag slutar jag också tidigt, men det är på grund av att jag ska in till stan klockan 13:00.
Efter jag har uträttat mina ärenden där blir det leka med Patrik.
Jag så glad att han tog sig tid åt mig den här veckan endå trots allt, jag hade inte förväntat mig det.
Jag förstår dock allvarligt talat inte hur han orkar med allting hela tiden, han har alltid saker han ska på eller ska göra.
Om jag hade varit honom hade jag legat som en död säl för länge sen.
Men det är väl en del av hans charm.
Patrik poserar med sin BläckfiskT-shirt, han har den där avslappnade coola looken.^^
(Idag är jag för trött för att skriva något barndomsminne, men om jag orkar senare, vilket jag tvivlar på, så ska jag skriva ett då istället.)
Dagens fråga: Vad föredar du? Lägga pärlplattor eller bygga fågelholkar?
Jenny Sellsve
Tina What?s Love Gotta Do With It?
Anna mae Bullock var gift med Ike Turner under åren 1958-1976.
Ike var också mannen som upptäckte Anna och gav henne artistnamnet Tina.
När Ike under flera års tid misshandlt och slagit Tina bestämde hon sig först att ansöka om skillsmässa.
Eftersom Tina endast begärde att få behålla sitt namn, Tina Turner, och strunta i alla pengar och dylikt gick förslaget igenom.
Under den här tiden var Tina ca. 44 år gammal.
En tid efter skillsmässan blev Ike dömd för narkotiabrott och hamnade i fängelse.
Dagens barndomsminne: Jag kommer ihåg en gång när jag var ca 9 år gammal och mina grannar 6.
Mina grannar är förörvigt tvillingar och är ofrånskillaktiga.
Jag kommer iallafall ihåg en dag då jag var där och lekte med dom.
Vi berättade hemlisar som alla barn gjorde när det gick i småskolan.
Men tillslut så kom det till den där punkten då alla måste berätta sin allra hemligaste hemlis, som alla vill höra.
Jag kommer inte ihåg vad min hemlis var men vad jag kommer ihåg var att jag sa "säger ni det till något dödar jag er", som ett slags sätt att förstärka att de verkligen var en superhemlis, ni vet barn, dom gör sånt.
Dom lovade iallafall att inte berätta för någon, men direkt när jag kom hem så stod en arg mamma i dörren jag frågade varför i all sin dar jag hade hotat mina grannar till livet för!
Det blev ett helvetes tjatf om vem som hade sagt vad och varför jag sa det.
Jag kommer ihåg att mina grannars föräldrar bestämde att vi fick minsann inte leka mer eftersom jag var en fara för deras barn.
Tänk så farligt det var att berätta hemlisar när man var liten, det slutade alltid med att man inte hade några vänner kvar.
Men det är sådant jag skrattar åt idag, eftersom jag själv vet vad som egentligen hände.
Jenny Sellsve
Vem är jag?
Jag var bara tvungen att lägga upp den här oerhört smickrande bilden på mig själv som jag nyss hittade.
Ibland undrar jag hur jag tänker, men kul är det.
Mitt huvud är fullt av datum.
Kul att höra av henne, det var ett tag sen nu känns det som.
Iallafall så klev jag upp efter att ha pratat klart med Ida.
Jag tog en tallrik filmjölk och satte mig framför TVen.
Idag är en sådan där dag då solen skiner (som det gjort många dagar nu) och jag är lycklig.
Jag vaknade upp och kände mig otroligt kär, och att känna sig kär är ju alltid ett plus, speciellt när man har något att dela med sig av sin kärlek till.
Dessvärre så har Patrik en massa att göra nu i veckan så det blir lite tid åt mig, men jag har ju varit med honom nästan 24/7 nu väldigt länge så då får man väl stå ut med en vecka utan honom också.
Jag fick iallafall reda på av min mor nu att vi är lediga nästa tisdag, och det är ju super!
Då får jag tid till att åka till stan och handla lite (verkligen nödvändigt nu).
Jag ska bland annat köpa en fördelsedagspresent till min bror som fyller 15 år den 16 april, får se om jag kanske ska köpa något till Patrik också, han har ju namnsdag den 16 april.
Jag brukar inte ge presenter till folk som har namnsdag för jag tycker att namnsdag är en ganska världslig sak egentligen, men det är ju så kul att ge bort saker och se hur glada de blir.
Jag måste dessutom köpa mig själv ett par nya jeans eftersom mina favoritjeans av en händelse sprack.
Billiga jeans, jag vet, men de var snygga.
Jag har iallafall tänkt mig ett par svarta stuprörsjeans, jag har ju faktiskt inga svarta.
Jag har knappt några byxor alls längre.
Jag funderar på att kanske försöka hitta något jobb som jag kan jobba med någon enstaka helg bara så jag har råd att köpa lite kläder och annat nödvändigt.
Det mesta av mina pengar går åt till mat, resor och presenter faktiskt.
Idag ska jag göra klart min "tavla" av John Lennon som Patrik ska få, jag har ju jobbat med den i evigheter nu, den måste bli klar idag!
Jag ska också göra klart mitt bildprojekt som jag ska ha med mig imorgon.
Jag har fullt upp idag med andra ord.
Tur att jag slapp skolan idag också annars så skulle jag aldrig hinna med allting.
Men imorgon är jag tvungen att gå, jag har nationella i engelska, uppsatts.
Jag är lite nervös eftersom jag verkligen vill sattsa på en höjning i engelska.
Min lärare sa också till mig att det ser ljust ut för en höjning, men jag måste göra någolunda bra ifrån mig på uppsattsen, så en viss press har jag ju på mig.
Jag funderar på att kanske gå ut och ta en promenad, trots att jag är sjuk.
Det är ju så fint väder ute och lite färg på kinderna skulle ju inte skada.
Snart är det dags att klippa mig också, det är verkligen slitet nu och jag står nästan inte ut.
Färgning är också aktuellt, jag har världens idé angående färgningen, jag kommer nog vara ganska ensam om den färgningen känns det som, bara det blir som jag tänkt mig.
Patrik kommer antagligen hota med att klippa av sig sitt hår, men då är han dum, han har ju så fint långt hår, det vore skam att klippa av det.
Dagens fråga: Vem har den sjukaste hobbyn?
Tänk när det är sommar igen och man kan ligga och steka på de solvarma klipporna nere vid Kallsjön.
Längtar!
Jenny Sellsve
Fuck yeah.
Nu har jag sett Team America.
Det var ganska bra, men som alltid är jag ganska kräsen när det gäller film.
Jag tycket den var okey, inte riktigt min smak, men det funkade som sagt.
Annars så har jag nyss målat naglarna och jag väntar på att en kär vän till mig ska ringa som lovat.
Igår var det kalas här hemma förresten.
Johan komfirmerade sig och släkten kom hit.
Även Lars och Sara kom (Moster och Morbror) det var roligt för jag har inte träffat dom på väldigt länge, speciellt inte Sara.
Även mina småkusiner kom, vi kastade bollar och lekte.
Jag älskar min kusin Alicia, hon är så söt och klockren, kommer alltid med små roliga kommentarer trots att hon bara är 2 år gammal.
Det bjöds iallafall på smörgåstårta, chokladtårta och någon slags marängtårta.
Marängtårtan var sagolikt god, farmor lyckas alltid att få till det.
Vi satt ute på alltanen där det var stekhett och alla svättades floder, pappa fick tillslut skruva loss ett fönster så vi åtminstonde kunde andas.
Men trevligt var det.
Jag fick därmot höra det eviga tjatet från min Mormor om hur dumt det är att jag inte äter kött, jag blev lite irriterad den här gången och sa "ja, det är ju tur att någon av oss tänker till".
Hon kollade konstigt på mig och gick, rätt åt henne.
Patrik som inte kunde komma, eftersom hans mor fyllde år, var saknad av min familj och nästan alla frågade vart han var och varför han inte var där.
Lite påfrestande efter att ha förklarat 5 gånger.
Min låsasmorfar som träffat honom innan viskade sedan till mig vid bordet att han var klart godkännd från hans sida.
Det fick mig att skratta lite, han är så snäll.
Mormor som kallade honom Dennis hela tiden när de träffades för första gången sa dock ingenting.
När alla hade åkt pustade jag ut och somnade på soffan nästan på en gång.
När jag vaknade hade jag en äcklig varsmak i munnen som har suttigt i enda sedan dess.
Blir nog ingen skola imorgon heller, vilket nog är bäst.
Jag är så sjukt skolless nu så det finns ju inte, ska bli så skönt med lov.
Dagens fråga: Vad är meningen med livet?
Dagens fråga är till för att ni kära läsare ska svara och säga era åsikter.
Jenny Sellsve
Naturen är det vackraste vi har, varför förstöra den?
Angående inlägget "Carola och Kungen, går det ihop?".
För att se till att det inte blir några fler missförstånd som det tydligt blev, så kan jag förklara att citatet som skrevs i inlägget "Carola och Kungen, går det ihop?" var inte riktat mot någon speciell person/personer, utan skrevs bara för att det hade med inlägget att göra, (alltså intagningen).
Det nämndes inga namn från varken personen som sa citatet eller av mig, därför tycker jag också att detta missförstånd var onekligen onödigt.
Jag ber inte om ursäkt eftersom jag inte gjort något fel eller försökt till att såra någon.
Och jag skulle vilja säga att om några fler kommentarer ska förekomma så föredrar jag att de som skriver står för sina åsikter och talar om vilka de är.
Tack.
Jenny Sellsve
Dagen och första barndomsminnet.
Massor som behöver förbättras med det tar sig väl.
Idag har jag sovigt i massor eftersom jag är sjuk. Jag har typ varsmak i halsen/munnen, det är ingen höjdare kan jag meddela.
Annars så har jag ätigt tårta från igår och lite mackor.
Senare ska jag kolla på Team America som Johan fick av mig i komfirmationspresent.
Får se om den är så bra som det sägs.
Jag måste också göra klart lite skolarbeten som har hamnat lite på efterkälken, men det går og snabbt för jag vet vad som behöver göras.
Det har som inte hänt så mycket än så länge på dagen, men vi får väl se om jag kanske återkommer.;)
Dagens barndomsminne:
Det här kommer jag sjäv inte ihåg men min far berättade det för mig här om dagen.
Det var när Mamma och Pappa skulle gifta sig och dom gifte sig här hemma på gården, inte i kyrkan som de flesta andra.
Men som de flesta av er kanske är bekant vid så brukar det ju bara en stor middag/lunch på bröllop där alla sammlas, pratar och äter. Presten brukar också oftast vara bjuden på maten också.
Nu kommer vi till vad som hände.
Jag var cirka 3 år gammal när det här hände. Jag höjde glaset jag hade med saft, nickade åt presten samtidigt som jag halvstår på stolen lutad över bordet och säger: "SKÅL, Jävlar!"
en tystnad bröt ut i rummet och alla blickar var vända mot mig, en liten flicka i 3årsåldern som just hade svurigt åt presten som vigit min mor och far.
Efter ett tag skrattar presten och säger: "Ja, det var en fin isbrytare" och det var inget mer med det, men oj vad jag har fått höra det där under min livstid, även nu 13 år senare, drar folk upp det och skrattar.
Kul att man gjorde något roande som liten.
Jenny Sellsve
Bloggandet och förändringar.
Jag börjar få lite kommentarer till inläggen och allt fler besökare varje dag, det är kul.
Kommentarer är alltid bra, spelar ingen roll om ni vill säga att jag stavar som en ko eller om det är något ni tycker är fel eller liknande, all kritik är bra kritik som man brukar säga, även om ni tycker något är bra får man yttra sig.
Jag fick dessutom en liten idé igår runt 03:00-tiden då jag låg och försökte sova.
Idéen går ut på att jag ska skriva om små roliga händelser jag kommer ihåg från när jag var liten, som vi alla vet har man gjort mycket dumt och även roliga saker när man är liten, så det hade jag tänkt att skriva i slutet av varje inlägg. Eller åtminstonde i ett inlägg varje dag, jag skriver ju ganska ofta flera om dagen.
Jag hade också tänkt att försöka få med en bild till varje inlägg för att göra det mer intressant.
Vad tror ni? Kan det funka?
Jag gör ett försök.
Jag håller också som tidigare nämt försökt att ändra bloggen lite, så det blit lite mer hemtrevlig.
Men det går faktiskt ganska dåligt, jag får inte till rätt färg och jag förstår inte heller vad allt står för.
Men jag ska fortsätta fippla och så kanske en vacker dag så får jag till det som jag vill ha det.
Angående bilderna och minnerna börjar jag i nästa inlägg.
Kom ihåg att framföra din åsikt.
Jenny Sellsve
Fredagens äventyr.
Det började med att jag, Tova och Patrik hängde lite på stan för att vänta på att intagningen skulle börja.
Patrik köpte en "bazoka" på lekstugan och jag chilituggummin för att vara lite djävlig med Elsa senare.
Elsa uppskattade inte mina chilituggummin och beklagade sig över mig.
Vi gick i alla fall på intagingen och det gick bra, kan inte säga mer än så.
När Patrik inte hörde av sig i tid (jag börjar lära mig) tänkte jag att jag följer med Tova hem till Järpen och har lite trevligt, men väl på bussen, när vi hade kommit så långt som till Krokom, ringer Patrik och berättar att Henrik och han hade tänk ha Kick off, och vi fick komma. Jag berättade att jag satt på bussen redan och att det var lite sent, men Patrik erbjöd sig och Henrik att komma och hämta oss om vi hoppade av bussen.
Vi hoppade av bussen men sa att vi kan ju alltid försöka lifta till en början.
Så vi hoppade av bussen i Ytterån och sprang och liftade samtidigt.
Vilket äventyr.
Tillslut, efter kanske 5 min, stannade ett snällt par som faktiskt också skulle till Östersund, så vi åkte med.
Vi kom in till stan tog stadsbussarna till Sjövalla (en tant envisades om att det fanns bestämt inget som hette Sjövalla, jag tyckte det var konstigt eftersom vi hoppade ju faktiskt av där).
I dörren stod Patrik och visade oss in.
Vi hade trevligt, och Peter kom efter ett tag också. Han var väldigt trevlig och vi pratade lite musik och diverse.
Efter lite häng hemma hos Henrik bar det av till Studiefrämjandet där Fabian också dök upp.
Vi pratade allihopa och hade trevligt.
Även Eva och hennes vän dök upp men försvann nästan lika snabbt igen för att gå ut och dansa.
Patrik fick sedan för sig att lägga sig och sova, det gjorde han i en garderob där han hade ställt upp en tältsäng.
Det tog i och för sig inte många timmar innan jag själv också la mig där och sov.
Det var därmot det mest obehagligaste ställe jag någonsin sovigt, Patrik tog så stor plats att jag låg i stort sätt bara på några hårda fjädrar som sängen också bestod av.
Aldrig mer tältsäng.
Annars var det en lyckad kväll må´ jag faktiskt säga.
Jenny Sellsve
Carola och Kungen, går det ihop?
Duscha har jag hunnit med också, men jag har något fruktansvärt ont i min axel nu, det är nästan så jag plågas när jag skriver bara.
På tal om att duscha, så blev jag påkommen med att sjunga i duschen i söndags.
Mindre bra, jag som lovat mig själv att ingen någonsin ska behöva genomlida det någonsin i livshistorien.
Men, som sagt så har det skett.
Jag står och sjunger på pinsamma låtar av Carola tex fångad av en stromvind och så vidare, när jag hör någon som öppnar dörren till badrummet (vi har förövrigt inga lås på våra toaletter/badrum) och in kommer Patrik, sliter bort duschdraperiet, flinar och frågar "sjunger du?"
Pinsam situation, men tur i oturen så var det ju bara Patrik, det hade varit värre om det typ var kungen eller likande, det skulle ju kunna hända att kungen av någon konstig anledning skulle råka titta förbi, vem vet.
Som tur var valde kungen att inte komma just den dagen, och det var ju tur.
Idag har jag också hunnit med att kolla på det nya programet "tack gode gud", det var kul men inte så roligt som jag hade förväntat mig, sånt är tråkigt, när man blir besviken.
Jag tyckte därmot att Martin Timell(?) var nästan bäst konstigt nog, jag trodde han skulle vara bland det sämre men det var helt tvärt om, han hade kvicka svar på allt och dessutom roliga. Talang, Martin.
Idag hade jag dessutom tänkt att göra lite reklam.
För min bilddagbok, jag har ju faktiskt inte länkat till den en ända gång på ca 80 inlägg, det går bara inte för sig.
Så här är länken till min mirakulösa bilddagbok. Se och beskåda.
Imorgon är det skola för första gången den här veckan, jag har två lektioner sen "lek" resten av dagen. Slappt.
Efter skolan bär det av till Hara, jag ska sova hos Patrik igen eftersom jag har ett till intagningsprov på fredag.
Patrik är bra snäll som ställer upp, och sånt uppskattas från min sida.
Får se om det eventuellt kanske blir musik direkt-final på lördag eller om Patrik fortfarande tycker att vi ska bojkotta musik direkt.
Hur som helst så ska min bror komfirmera sig på söndag så det blir kalas här hemma.
Massor med tårta och mat. Gott.
Jag har med andra ord fullt upp den här veckan, jag får då aldrig vila, men det är väl värt det antar jag, för jösses vad roligt jag brukar ha när jag väl är på humör.
Dagens andra citat:- Ettan är flummigast, men vi har kul och vågar släppa lös, tvåorna är roliga, men treorna tycker jag är ett par riktiga torrbollar, och tråkiga, i alla fall vissa av dom.
En av teatereleverna jag pratade med beskrev hur de olika klasserna var, målade inte upp någon vidare smickande bild av teatertreorna.
Jenny Sellsve
Solsken och bräkande getter.
Solen håller på gå ner bakom Åreskutan och jag är lycklig.
Inte för att fåglarna kvittrar och det där, nej, jag har gjort mitt intagningsprov för teater på PC idag och det gick kanon!
Jag var inte ett dugg nervös och jag kände mig bara hellugn.
Det var mycket lek och flumm, men det var roligt endå.
Jag är inte personen som är rädd för att se dum ut så jag var ganska avspännd.
Det var bara tjejer som var i samma grupp som jag och nästan alla var snornervösa, det var nästan lite roligt att se dem yra runt som vilda höns och öva på deras små papper.
Jag var dessutom den ända som hade bestämt sig för att köra inprovisation, alla andra hade med sig papper så dom kunde öva, och en tjej hade till och med stickat något bara för monologens skull.
Det var en fin stämning mellan alla också, ingen som såg snett på någon, alla bara var glada, pratade med alla och peppade.
Vi blev ju välkomnade av några teaterettor och en teatertvåa var det visst också.
Dom var som "lekledare" för oss och hjälpte också till att peppa.
(Nej snart skjuter jag den där helvetes fågeln som står och jamar utanför mitt fönster!)
"Lekledarna" var snälla och berättade om hur det var att gå på teater och så vidare.
När vi lekt en hel hög lekar började dom plocka in oss en efter en.
Tänk er Idol (på TV ni vet), en jury bestående av två teaterlärare och en liten plätt golv som ska vara din scen.
Du står där uppe och dom frågar vad du hade tänkt att framföra, du svarar "Ja du, om jag det själv visste".
Ungefär så började det för min del, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga eller göra när jag väl stod där och dom bad mig börja, men så plötsligt knäppte det till och min mun började röra sig och min kropp röra sig efter orden.
Någon sekund efter det var det tydligen klart. Jag hade knappt något minne av vad jag sagt eller gjort, bara känslan av att det var djävligt bra.
Sen fick jag sätta mig i en skön, stor stol och besvara några frågor.
Tex. Varför vill du gå teater? Vad ska du gå om du inte kommer in? Och så vidare.
Jag plockade på min största charm och svarade utförligt och förklarade, när jag gick önskade de mig lycka till och gav mig tummen upp, det tog jag som en signal att de gillade det.
Dom sa dessutom att de tyckte det var kul att jag bara inproviserade helt och att det tydde på en stor självkänsla.
Jag tackade och log ett stort leende och lämnade rummet.
Så gick min uttagning till och solen sken dessutom som aldrig förr när jag kom ut ur byggnaden, det måste ju bara vara ett tecken.
Mamma och pappa var väldigt angelägna att höra om hur det hade gått.
När jag sa att det gått kanon och berättade allting blev de så glada, så vi ska fira med tårta och brownies senare. GOTT!
Ibland är mina föräldrar allt för snälla.
Till och min bror var glad för min skull och sa grattis.
Självklart vet jag inte om jag kommit in ännu men det känns ganska säkert, jag skulle bli oerhört förvånad om jag inte skulle komma in.
På fredag har jag nästa intagningsprov fast på Primerose friskola.
Där vet jag inte vad jag ska göra alls eftersom vi inte någonting fått veta.
Men det gör inte så mycket, jag vill endå inte gå där utan jag såg det mest som en kul grej och säkerhet.
Elsa ska göra sitt prov i morgon på PC så jag önskar henne lycka till och spark i baken.
Lycka till Lurk.
Dagens citat: -Är du missnöjd?
-Va? Med vad?
- Jag vet inte.
-Okey?
-Med mig kanske?
-Haha, verkligen inte, varför skulle jag vara det?
-Bra. [gulligt leende]
Patrik väckte mig i morse och ställde denna fråga.
Jag förstod inte riktigt vad han menade, men det var sött.
Jenny Sellsve
Ny design.
Blev dock inte alls nöjd med färgen.
Jag har inte riktigt hittat ännu vart ma ändrar färg på texten och såvidare och kalendern och min profil är längst ner på sidan, så ska det inte vara! Lite jobbigt, me om ni har tålamod så ska jag nog få till det bra tillslut.
Ni får nöja er med den äckliga lilafärgen och profilen längst ner till vänster tills vidare.
Hoppas ni i alla fall får lite vårkänsla.:)
I´ll keep working.
Jenny Sellsve
Slaget är nära. Vem kommer ut levande?
Har varit väldigt mycket med min käraste Patrik, vilket har inneburit mycket bråk och minst lika mycket kärlek.
Men nu tror jag att allt är uträttat och jag kommer att försöka vara den solstråle jag förväntas vara. Happy jump.
Imorgon är det intagningsprov på PC-Teater. Jag är inte nervös, vilket oroar mig lite.
Är rädd att jag komma bli nervös när jag väl står där uppe och ska framföra min monolog, att jag dessutom inte ens har en färdig monolog på grund av beslutsångest är ju inte heller så underbart bra.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inprovisera och se vad som händer, dom kan ju inte mer än hata det.
Hatar dom det är jag ganska bra på att övertala folk så förhoppningsvis kommer jag in i alla fall om jag tar till mitt största leende och vifftar lite med ögonfransarna. Då kan dom inte annat än säga ja.
Självförtroende är viktigt, har man det kommer man långt här i livet, det är något jag lärt mig.
Det är nog när jag ser på Patrik jag inser det som mest, han har världsbra självförtroende och nästan alla älskar honom (om inte är de avundsjuka) och har har dessutom talang.
Den killen kommer komma hur långt som helst, även om det säkert kommer innebära att han ganska snart kanske flyttar till Stockholm, kommer jag stötta honom med mitt hela jag fullt ut.
Jag kommer säkert en dag också flytta till Stockholm och slå igenom stor med mina idéer, men än är det några år kvar och det är nog den ända nackdelen jag kan hitta med att ha en äldre pojkvän.
Ålder är förövrigt en världslig sak.
Förresten så skiner solen extra mycket idag och snön glittrar extra mycket från mitt fönster.
Idag är en fin dag och jag blir så lycklig bara av tanken att det snart är vår.
Eller ja, det är påsk först vilket också är underbart.
För påsk innebär ju tjocka släkten och tjocka släkten innebär Monica, Nadja och Martin(å)Mattias.
Jag har en rysligt stor släkt dessutom och den är helt underbar.
Mysiga dagar nere vid sjön med massor av solsken och bara njuta av vad naturen har att ge, det är livet.
Att dessutom göra det med dom man älskar är guld värt.
Patrik har lovat att han ska vara med på alla upptåg i påsk, åtminstonde några dagar.
Det ska bli så roligt och jag ser verkligen fram imot det.
Nu gick solen i moln utanför mitt fönster, men det gör inget för den tittar snart fram igen.
Flensy ligger i sin hängmatta och sover som ett litet barn, han är så söt så om jag hade en kamera hade jag tagit kort på det så ni fått se.
Han ligger dessutom precis där solen skiner genom mitt fönster.
Skulle nästan vilja byta plats med honom för en sekund, bara för att få se om det är lika underbart som det ser ut.
Senare ikväll ska jag till Hara.
Jag ska till Patrik igen, jag ska få sova hos honom så jag slipper kliva upp så fasligt tidigt inför intagningsprovet.
Jag har förresten sjuk ont i min axel och har haft det sen igår. Vet inte vad jag gjort men det gör något obegripligt ont.
Hoppas det gått över till i morgon, för jag lär nog behöva min arm i diverse teaterupptåg.
Jag vill ju visa vad jag går för fullt ut utan hadikapp.
Men om jag ber till gud och ler lite så kanske det går vägen i alla fall.
Håll tummarna.
Förresten! Jag får inte glömma att säga att Jon snart kommer hem! Eller snart och snart, om tre månader, men om man tänker sig att förut var det sju månader så känns 3 månader jättekort!
Jag kommer bli så glad att han kommer hem, jag har verkligen saknat honom och gör fortfarande.
Men tänk när han kommer hem, jösses vad jag ska krama honom hårt.
(Åh, titta, nu tittar solen fram igen.)
Jon, du kommer inte komma undan!;)
Dagens citat: -Åh! Jag hatar hur han kollar på mig, han ser äcklig ut.
- Haha.
-Hon är jobbig!
-Känner du henne?
-Nej, men man ser ju på henne hur jobbig hon är.
-Du är ju som du är.
-Så kommer den där djävla Romeo! Jag tål inte att kolla på honom, djävla födelsedagsbarn, hur kan man döpa sitt barn till Romeo?!
-Haha! Helt plötsligt hatar du alla, bara av att läsa tidningen.
-Haha, ja, men ser du inte hur fet och äcklig han är?
Patrik sitter och läser tidningen och plötsligt så bestämer han sig för att hata alla i tidningen.
Ibland kan man inte annat än skratta åt honom och hans charm, även när han hånar folk.
Stackars Romeo som bara råkade fylla 10 år på fel dag.
Jenny Sellsve
Motargument och svar angående förra inlägget.
Jag tyckte att det kunde vara värt för er att se det.
På skolan blev jag förbannad, jag läste nämligen i tidningen att nu har regeringen kommit på att dom ska göra så att alla ska få ha möjlighet att gå i vilken skola dom vill utan att kommunen kan hindra det.
MEN! Istället ska dom avskaffa inakoderingbidraget vilket betyder att inget barn med en familj med låg inkomst kommer att kunna gå på den skolan den vill.
Det är åt helvete!
Jävla moderaterna vill bara att de rika barnen ska ha det bra och bara dom ska kunna gå i vilken skola de vill, det är ju exakt så det kommer bli!
Jag och Tova som blev oerhört uppröda över det här eftersom det innebär att våra småsyskon inte kommer att ha möjlighet att gå i Östersund, bestämde oss för att på något vänster anordna en deomstration imot detta.
Vi ska få alla att gå imot detta och förstå allvaret i vad regeringen håller på att besluta, detta är oacceptabelt!
Vi kan inte bara stå och se på när dom de som ska vara våran framtid inte får någon möjlighet till bra utbildning!
Ta ställning!
Dagens citat: Om Fredrik Reinfeldt av någon konstig anledning händelsevis skulle råka gå och bli mördad, så måste jag bara säga att jag har absolut ingeting med det och göra, jag är inte inblandat på något vis, bara så ni vet, utifall det skulle ske under en snar framtid.
Jag när jag var som argast. Tova instämde med att hon minsann inte heller skulle vara inblandat i något utifall det skulle hända. *host*
Jenny Sellsve
Du kommer fa inack om du gar en linje som inte finns i din kommun, sa om du vill ga typ samhalle i stan sa far du inget inack for de finns i jarpen men om du ska ga teater sa far du inack for de finns inte i jarpen. Forut fick man inte ga samhalle i stan for de fanns i jarpen men nu far man bara de att man inte far inack. Jakligt bra ide faktiskt. Sa de spelar ingen roll for dej Jenny sa va lugn.
Postat av: Jenny Sellsve
Jag antar att det är du Jon som skrev den här anonyma kommenteren med tanke på att du inte kan skiva å-ö. Jag är inte dum, älskling.;) Hah.
I alla fall så vet du att jag ska gå teater och det finns inte i min kommum och då kostar det med lägenhet och eftersom dom ska ta bort inak-bidraget helt så kommer jag inte ha råd att bo där och allt kommer att rasa samman, till skillnad från dig som kommer från en någolunda rik familj.
Min lillebror kommer att börja gymnasiet precis det året dom ska inskaffa det, det innebär att han kommer bli tvungen att gå i Järpen eftersom vi inte har råd med en lägenhet till honom i stan. Han kommer alltså att bli tvungen att gå gymnasium i Järpen.
Är inte det att försöka göra det bättre för de rika och sämre för de redan mindre rika vet jag inte vad man ska kalla det.
Dina agrument räcker tyvärr inte Jon.
Det kanske är bra för dig, men tänk på alla andra då? Och du får ju gå i stan för att du har råd att betala hyran, men vad händer med alla andra som inte har råd att betala det oerhört höga hyrorna då?
Har du en lösning på det hade jag varit dig evigt tacksam./Jenny
Teater för fulla muggar!
Jag har tillexempel hjälpt till med nästa års 9ors nationella prov i svenska frågor, för att se vad jag tyckte om dom och om det skulle fromuleras bättre eller liknande.
Hann dessvärre inte klart så vi skulle fortsätta nästa vecka.
Imorgon ska vi se på någon slags teater på skolan, det ska bli roligt.
Inte nog med teater på skolan, jag har ju teater själv i morgon kväll med teatergruppen och vi ska fortsätta uppsättandet av pjäsen.
Jag tror faktiskt att kan komma till att bli bra.
Ska dessutom se till att bli klar med min John Lennon-tavla som jag jobbat med i snart 2 månader.
Jag har ju lovat att Patrik ska få den utav mig, så jag känner lite press att den ska bli klar snart, men allt tar ju sin tid.
Idag har jag kollat lite mer på lägenheter, min mamma har varit duktig och ringt runt till hur många som helst och vi ligger på första plats på ca tre lägenheter, varav en tvåa.
Det var ju tänkt att jag skulle dela en tvåa med Ellenor nu, men i brist på pengar och annat så vet jag faktislt inte hur jag ska göra.
Mamma sa till mig idag att jag kunde ju bo i en etta själv som inte är allt för dyr, och det hade ju varit perfekt.
Ingen annan än jag som stökar ut, ingen annan som bestämer om inredningen och så vidare, det är ju helt perfekt.
Att Patrik dessutom nog kommer bo hos mig rätt ofta är ännu en anledning till att inte dela med någon fler, det kan ju lätt bli tjaffs.
Jag fastnade i alla fall för en lägenhet på Rådhusgatan som verkade lovande, ett rum och kök som gick på cirka 2000-lappen. Det är inte dyrt för en etta så pass nära stan.
Gångavstånd till både skolan och stan hade ju varit mer än perfekt.
Men det är inte bara lägenhet som det är lite småbråttom med nu.
Nej, snart är det intagningsprov inför teater också, närmare sagt på onsdag!
Jag börjar få lite smått panik med tanke på att jag är så velig gällande monolog.
Jag vill nog helst inprovisera men att jag har något att utgå ifrån åtminstonde.
Daniel Yousefi, som går teater, gav mig lite tips angående intagningen, det uppskattas.
Det jag är mest rädd för är att jag kommer bli supernervös och bara staka fram orden, det skulle nog vara det värsta.
Annars tycker jag nog inte att det är så farligt egentligen, jag hoppas bara på att det inte är så många som söker så jag kanske kan känna mig lite säkrare.
Patrik sa att han skulle följa med mig dit, visa mig vägen och önska lycka till, så det är ju också en slags trygghet.
Jag har ju faktiskt ett till intagningprov redan nästa fredag, fast på Primerose friskola.
Det känns mindre nervöst eftersom jag inte siktar på att gå där, det är mest som en reserv.
Att vi dessutom inte skulle ta med oss något eller förbereda något för den intagningen känns lite oseriöst, faktiskt.
Men men, jag ska peppa peppa ända tills dagen är inne och ta dem med storm, det får bli målet.
Jenny Sellsve
Kort om Norge och eventuell demonstration.
Jag har ju varit i Norge och har tyvärr inte alls haft någon som helst tid och ork till att blogga där, även fast att jag mycket gärna skulle villja så blev det som det blev.
Resan gick bra i alla fall och frukosten som jag pratat om var lika underbar om inte bättre än jag föreställt mig.
På fredagen var det fint väder och vi gick runt på stan (på norska säger de byn. Kul.)
Jag som vanligt har kasst minne och kommer därför inte riktigt ihåg vad vi gjorde alla dagar men känslan att dömma så mådde jag riktigt gott.
På lördagen kollade vi faktiskt på melodifestivalen eftersom det fanns svenska kanaler på tv:n i rummet.
Efter melodifestivalen, som jag förörvigt inte har något att säga om, så gick vi på egons och åt två stycken JÄTTEpizzor och jag överdriver i inte.
Jag åt inte ens halva och kände att jag var nära att kräkas vilken sekund som helst.
Jag har allvarligt talat aldrig ätigt så mycket i hela mitt liv, det var enormt.
Pizzan var i alla fall god.
Klockan 01:00 gick vi tillbaka till hotellet mätta och snudd på rullandes fram.
Vi gick och la oss och vaknade upp till ännu en morgon med brakfrukost.
Jag som fortfarande var mätt sen gårdagens pizza åt inte fullt lika mycket som dagen innan, men ganska mycket endå.
Söndagen kom snabbare än väntat och det var dags att åka hem, men tåget gick från stationen klockan 16:20 så vi hade ganska mycke tid att slå död på.
Vi gick därför runt lite och kikade på alla stängda affärer (det var ju söndag, vad trodde ni?)
Efter någon timmes yrande stötte vi på en Irländare som frågade om vägen till den skottska puben, Mc Beth.
När Patrik så vänligt hade förklarat vägen och Irländaren tackade och sprang i väg, pratade vi lite skämtsam om vad vi skulle säga om vi stötte på honom igen och i och med att vi pratade om det så vem ser vi inte hoppa fram från hörnet av en stor byggnad?
Irländaren såklart!
Det var jätteroligt för han var så otroligt trevligt och lite småsnygg var han ju också.
Han hette förresten Mike och vad jag förstod hade han nyss flyttat till Norge för att hjälpa sin far med något jobb.
När vi efter ett tag var tvungna att traska vidare så sa han att vi borde synas på Mc Beth sen och ta en öl eller liknande.
Dessvärre så var vi ju tvungna att ta tåget hem, så det blev varken öl eller Irländare tråkigt nog.
Vi kom i alla fall hem helskinnade och glada.
Idag så åkte Patrik hem och jag till skolan.
På skolan blev jag förbannad, jag läste nämligen i tidningen att nu har regeringen kommit på att dom ska göra så att alla ska få ha möjlighet att gå i vilken skola dom vill utan att kommunen kan hindra det.
MEN! Istället ska dom avskaffa inakoderingbidraget vilket betyder att inget barn med en familj med låg inkomst kommer att kunna gå på den skolan den vill.
Det är åt helvete!
Jävla moderaterna vill bara att de rika barnen ska ha det bra och bara dom ska kunna gå i vilken skola de vill, det är ju exakt så det kommer bli!
Jag och Tova som blev oerhört uppröda över det här eftersom det innebär att våra småsyskon inte kommer att ha möjlighet att gå i Östersund, bestämde oss för att på något vänster anordna en deomstration imot detta.
Vi ska få alla att gå imot detta och förstå allvaret i vad regeringen håller på att besluta, detta är oacceptabelt!
Vi kan inte bara stå och se på när dom de som ska vara våran framtid inte får någon möjlighet till bra utbildning!
Ta ställning!
Dagens citat: Om Fredrik Reinfeldt av någon konstig anledning händelsevis skulle råka gå och bli mördad, så måste jag bara säga att jag har absolut ingeting med det och göra, jag är inte inblandat på något vis, bara så ni vet, utifall det skulle ske under en snar framtid.
Jag när jag var som argast. Tova instämde med att hon minsann inte heller skulle vara inblandat i något utifall det skulle hända.
Jenny Sellsve
Packat och klart.
6 månader sedan jag och Patrik träffades, vilket ska firas med en helg i Norge på lyxhotell.
Kan det bli bättre?
Jag har velat komma här i från en längre tid nu och imorgon ska jag äntligen bara få slappa och må gott med personen jag älskar. Lycka.
Jag har packat klart nu och allt är i ordning.
Har även hunnit med en massa saker idag också.
Jag skrev inte igår eftersom jag sov så fruktansvärt länge och hade därför inget att skriva om, men idag, idag har jag gjort en massa.
Jag klev upp klockan 07:00,tog bussen till Östersund med min bror.
Han ville ha mitt personliga råd gällande hans frisyr, han skulle alltså klippa sig.
Frisören verkade dock inte riktigt fatta vad det var som skulle göras så det blev lite för långt i nacken, men det är inget som jag inte kan göra någonting åt.
Det är bara att plocka fram saxen det, men det får ske en annan dag.
Jag har i alla fall färgat hans hår mörkt nu och det blev riktigt snyggt.
Jag träffade även Patrik i stan och var med honom och bror i stan.
Det var trevligt.
Skulle egentligen träffa Henrik också men det hanns tyvärr inte, så vi får ta det en annan dag istället.
För övrigt så har jag väl inte gjort så väldans mycket mer.
Nu ska jag sova och invänta den efterlängtade resan.
Jenny Sellsve.
Dålig dag och positivt tänkande.
Illa mår jag också.
Min kära far har nu åkt bort och kommer vara borta till på torsdag.
Vart han har åkt kommer jag inte ihåg, jag är så otroligt trött idag.
I alla fall, innan han åkte så köpte han hem frukt och äkta grekisk fetaost, till mig som jag önskade.
Underbart snäll min far är ibland.
I alla fall så har jag rent ut sagt mulat i mig mackor med äkta grekisk fetaost, så nu mår jag superilla.
För mycket av det goda helt enkelt.
Bara för att jag haft en sådan skitdag hitills så ska jag resten av dagen bara tänka på mig själv, bada och göra ansiktsmask. Unna mig själv något bra.
Det kanske är så som man säger att man ska planera in dåliga dagar så blir man inte besviken, men jag vet inte jag, det känns inte riktigt som min stil.
Hälst så försöker jag att se på dagarna som något positivt väntar och skiter det sig så är det väl bara att tacka och ta imot, det kommer ju en ny dag.
Jösses vad jag har gått och blivigt positiv.
Jag har tänkt på det, att förut så var jag bara deprimerad hela tiden och ville inte ens se det roliga i saker och ting, men nu, nu helt plötsligt är nästan allting roligt.
Jag tror att jag på något sätt har lyckats skapa mig en slags omvänd fuktion.
Det går ut på att varje gång någon säger något som jag vanligtvis skulle tagit illa upp av så istället känner jag mig starkare och känner att, vem är dom att dömma mig?
Jag har mig själv, det räcker långt.
Varför ska man lyssna på de som endå bara vill en illa, det är ju bara korkat, jag menar, det är ju deras svaghet i så fall.
Jag antar att förut var jag i den så kallade "tonårsperioden" och bara velade runt som en dum höna.
Nu känns det som att jag kommit ur det där och känner mig lite småfånig över hur jag såg på saker och ting.
Nu kom min bror och störde mig så vet inte riktigt vad det var jag skulle skriva här näst, så jag lämnar det oskrivet.
Jenny Sellsve.
Frågan vi alla ställer oss.
Otroligt hurtig idag.
Jag klev upp klockan 07:00 för att åka med far min till Järpen.
Jag skulle växla till norska pengar till Norgeresan nu på fredag och ta ut mina p-piller på apoteket.
Jag har blivigt bemött av en genomsur värld idag.
Det började med att pappa var lite grinig, varför vet jag inte, sen efter det så blev jag bemött av småtjurig kvinna på apoteket som sa att jag var tvungen att ha ett förnyat recept om jag ville ha pillerna.
Jag blev lite småirriterad och bestämde mig för att göra ett försök på hälsovårdscentralen om jag kanske kunde få ut mitt djävla recept där (som jag egentligen redan skulle ha fått.)
Kerstin, som barnmorskan heter, var också grinig för att jag hade missat min tid där som jag hade förut (på grund av ett matteprov.)
Jag förklarade vänligt hur det låg till och hon skickade receptet ner till apoteket och sedan skickade hon ut mig.
Jahapp, tänkte jag och återvände till apoteket.
När jag kom in på apoteket en andra gång blev jag bemött av en ännu tjurigare tant som bara gnällde hela tiden.
När vi kom ut sa pappa ,"vilken solstråle" och jag nickade till svar.
Pappa tyckte då att vi borde unna oss sjävla något gott och köpte därför med oss lite fika hem.
Semla och kladdkaka, kladdkaka till mig eftersom jag inte är så stormförtjust i semlor.
Men inte ens kladdkakan var god, den var torr och smakade tandkräm, inte alls någon höjadare.
Nu är allting gjort i alla fall och egentligen är jag värd en liten tupplur, men för rädslan att inte kunna sova i natt låter jag bli. Ni får helt enkelt stå ut med en tjurig Jenny idag.
Jag fick mitt brev från PC idag om intagningen till teater.
Jag har fyllt i ett papper med frågor om vad har har för erfarenheter sedan innan inom teater.
Det kändes bra att fylla i det eftersom jag faktiskt har ganska mycket erfarenheter sedan innan.
Jag har även också hittat en monolog jag ska öva järnet på nu.
Tack till den store Christian för det.
Den handlar om missförstånd mellan ett par och hur det tänker olika.
Faktiskt ganska rolig.
När intagningen är gjord så lovar jag att jag ska klistra in monologen här så ni får läsa, låter det vara tills efter intagningen, allt för spänningens skull.
Nu ska jag finslipa lite på den så den passar mig bättre och inte blir så fruktansvärt lång som den är just nu.
Ha en bra dag. Jag återkommer.
Dagens citat: Farfar, varför luktar du som petter-nicklas?
Liten pojke på hälsovårdscentralen när "Farfar" skulle klä på honom, passade han på att ställa frågan vi alla ställer oss, varför luktar farfar snopp?
Jenny Sellsve.
Isdiscotbilder som utlovat.
Jag lovade ju för några dagar sedan att jag skulle länka till någons sida så fort det hade kommit upp bilder sedan isdiscot och nu har Hanna Jansson och Elsa Stenström laggt upp lite bilder, det är dock bara några av det väldans många som togs.
Kolla på dag 27 i Hannas bilddagbok här så får ni se mycket färgglada filurer på skridskor.
Mycket nöje.
Elsas sida har lite mindre men sevärda bilder. Se som här.
Jag länkar till fler sen om någon laddar upp.
Jenny Sellsve
Mycket på en och samma helg.
Än en gång har jag missat flera dagars skrivande.
Men jag har haft fullt upp, jag har ju varit i Hara ända sen i fredags.
Som alltid så ska jag i alla fall så gott jag kan sammanfatta alla dessa dagar, det som jag kommer ihåg.
Fredag:
Fredag hade vi egentligen skiddag (längd), men eftersom jag varit sjuk så föreslog jag åt min mentor att jag kunde ju åka skridskor i Hara istället.
Min mentor (P.O) tyckte att det lät som en bra idé eftersom då rörde jag på dödfläsket.
Inte för att jag har så jättemycket "dödfläsk" men lite träning är ju aldrig fel.
I alla fall så åkte jag till skolan på fredagen och hämtade mina skridskor som jag hade lämnat ovanpå mitt skåp, och för att ta farväl till vår allas kära Jonas, som slutar nu efter sportlovet.
Det är en stor sorg, alla älskade/älskar vi Jonas.
Jag tog bussen från tågstation i Järpen som skulle ta mig till Östersund.
Jag har någon slags minneslucka från när jag satt på bussen, jag kommer inte ihåg någonting av det, så vi kan väl säga att jag sov eller något liknande (vilket jag också kanske gjorde, jag kommer ju inte ihåg).
Efter att ha klivigt av bussen så ringde jag Patrik och frågade vart jag skulle.
Jag skulle ta buss nr 4 till Frösön där Henrik bor, för där var det de höll till.
I väntan på buss nr 4 träffade jag Niklas Nilsson och vi pratade lite.
Lustigt att vi alltid stöter på varandra på busstorget, det är nästan som ödet.
Tiden rann iväg och buss nr 4 anlände.
Jag klev på bussen och hoppade av på Frösön.
När jag inte visste vart jag skulle sedan riktigt fick jag beskrivining "gå rakt fram" utav Patrik.
Sagt och gjort, jaf gick rakt fram till jag började undra hur länge jag skulle gå rakt fram.
Det visade sig att jag hade gått för långt och fick vända igen.
Jag mötte Patrik och han visade mig in i huset där Henrik bor.
Henrik låg fortfarande och sov och jag tyckte att det inte var passande att väcka honom riktigt än, så jag och Patrik gick och la oss vi med och sov några timmar.
När vi alla var vakna och lagom pigga bestämde sig Patrik och Henrik för att visa mig lite av deras filmer de gjort.
Inte tackar man nej till det.
Filmerna var faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig av en 15-årig Patrik och Henrik, så det var helt klart ett plus.
Klockan skenade iväg och det var dags att dra sig mot Hara.
Jag som hade en viss punktlig magsmärta, var på mindre bra humör vid det tillfället, men det gick över som allting annat här i världen.
I Hara blev jag som vanligt bortskämd gällande mat.
Jag får alltid så god mat när jag är där och de köper till och med extra vegetariskt bara för att jag ska kunna äta.
Hemma får jag laga mig något själv eller ta det som bjuds.
Jag måste säga att jag känner mig lite som en prinsessa när jag är i Hara.
På kvällen vid 21:00-tiden var det sagt att åka skridskor.
Vi klädde på oss och traskade upp till isplanen som förövrigt bara är några meter ifrån deras hus.
Det gick faktiskt ganska bra att åka, men självklart så var ju Patrik mycket bättre en mig, men hn har ju spelat ishockey så jag tröstade mig med det.
Han försökte lära mig att åka bättre och visade mig några små "trix".
Det var kul och mysigt.
Åka skridskor när det är kväll och mörk ensamma på en ishockyplan rekomenderas.
Så mycket mer som är värt att nämnas är det väl inte, jag antar att ni vid det här laget har räknat ut vi sov sen, det brukar ju sluta så.
Fredagens citat: Henrik firar jul lite längre än vad vi andra gör.
Patrik när han visade den nästan barrlösa julgranen Henrik hade utanför sitt rum.
Ganska charmigt tyckte jag.
Lördag:
Lördag och Henrik fyllde 20.
Grattis i efterskott, Henrik.
Vi sov länge och gjorde istort sätt ingen nytta alls vad jag kan komma ihåg.
Lördag är en sådan där dag jag oftast aldrig kommer ihåg.
I alla fall så kollade vi på någon slags film om kristendomen där som skickade iväg små barn för att ägna hela sina liv åt Gud och Jesus.
Filmen hette "Jesus Camp" och var faktiskt bra.
Om ni får chansen så se den.
Sova.
Lördagens citat: De som kollar på wrestling är ungefär lika dumma som barnen i Jesus Camp.
De vet att det är på låsas ändå tror dom på det.
Patriks lillebror, Daniel när vi efter filmen Jesus Camp kollade på werstling.
Söndag:
Vi blev väckta av Ola (Patriks pappa) eftersom vi skulle få skjuts in till stan.
Patrik och Per skulle spela in "Space police" i Simon Lundhags källare.
Vi åkte till Simon på Rådhusgatan för att spela in.
Väl framme på Rådhusgatan så hittar vi Per sittandes i köket med en talrik fil och flinger, Simon hade tydligen gått iväg för att handla något.
I väntan på Simon satt vi och småpratade och läste tidningen.
Simon kom som tur var efter ett tag och hade med sig en tjej som hette Linda.
Jag har bara träffat dem båda några gånger förut men aldrig riktigt pratat med dom, men dom var riktigt trevliga.
I och med att Simon och Linda kom så började det droppa in folk lite kors och tvärs och väldigt snart var hela köket fullt.
Det bjöds också på tårta eftersom Linda tydligen hade fyllt år dagen innan.
Tårtat såg ut som om en clown hade syptt på den och var alldeles rinnig, men det var ju tårta, klart man smakade i alla fall.
Det visade sig att den inte alls var så äcklig som den såg ut och så länge man blundade så smakade det väldigt bra faktiskt.
Mycket snart efter tårtan så bjöds det på chokladglass också, och i och med det så kom Hanna, Shaggy, Olofsson och Fia också.
Alltså så hade vi två stycken Musik direkt-jokrar sammlade i bland oss, The Bläckfisks och Lundhag & Olofsson.
Det kändes mäktigt.
Så mycket spela in blev det dock inte den dagen eftersom det vart så mycket stök och folk, så det var ju lite synd på bra konst.
Men vi lyckades i alla fall hinna se på "Äppelkriget" av Tage Danielsson och Hans Alfredsson "HasseåTage".
Jag tycker det är lite charmigt att alla HasseåTage-filmer slutar med hälsningen "Ajö".
Bara det är ju underbart, att dessutom alla filmerna är oerhört flummiga gör det ju det hela bara ännu bättre.
Som sagt blev det inte så mycket inspeling av "Space police" men lite hann dom med i alla fall, och det jag fick höra lät djävligt bra om jag får uttrycka det så.
Men som sagt, det ska ju hälst vara en lugn miljö när man spelar in, och så var inte fallet just då bland allt folk.
Men trevligt hade vi det.
Vid 22:00 begav vi oss mot Hara igen och spelade lite Bad fur day sådär på kvällskvisten.
Jag vann och jag tror jag aldrig sett Patrik så arg, allvarligt alltså.
Han är sämre förlorare än vad jag är och ni som känner mig vet hur illa det är.
Han kastade ur sig illsinta komentarer och liknande.
När jag vunnit två gånger och han en bestämde vi oss för att sova.
Söndagens citat: MEN! Kan du flytta ditt djävla feta arsle, du tar alltid så stor plats när vi spelar.
Patrik när han är som argast när vi spelar TV-spel. Jag skrattade åt honom men blev samtidigt lite sur.
Men han ångrade vad han sagt snabbt och gav istället en komplimang till mitt "arsle". (Charmigt).
Jenny Sellsve