Jenny Silverskatt~

Det här inlägget är bara för Erika Hallebratt, min enda trogna vän som läser mig blogg flitigt.
Alla mina andra vänner är för lata för att läsa, iallafall dem i klassen.
Hur som helst så kommer inägget bara handla om Erika, bara för att hon nog är den sjukaste och roligaste människa jag någonsin lärt känna.


Erika i 7an.

Första gånger jag träffade Erika var när jag var cirka 10-11 år gammal.
Det var på fotbollsskola i Järpen som det ägde rum.
Jag tror mig minnas att det var när det var dags för fika som vi började prata om hästar och att jag hade en egen häst, som vänskapen började ta plats.
Jag visste då inte riktigt hur gammal hon var men det kvittade.
Jag blev iallafall en dag bjuden hem till henne efter fotbollsskolan och hon frågade vad min favoritmat var.
Min favoritmat då var fiskpinnar, så det var också vad som serverades. Lyx.

Efter maten gick vi hem till hennes granne där vi lekte häst, Sonja hette grannen förövrigt också.
Jag kom ihåg att jag aldrig hade lekt häst förut, så dom fick lära mig hur man gjorde.
Den var en fin start på en fin vänskap.
Tråkigt nog så träffades vi inte mer efter det att fotbollsskolan tagit slut, och inte trodde jag då att 3 år senare skulle det visa sig att vi skulle gå i samma klass i 3 år.


Det här kommer hon döda mig för. Jag och Erika nyår 2005.

Första dagen på den nya skolan i Järpen var Erika den första jag kände igen.
Vi blev snabbt vänner igen och pratade gamla minnen sedan fotbollsskolan.

Ett annat minne jag har av Erika var den gången vi gick i 8an, och som säkert många av er är bekanta vid gjorde den där första onödiga fyllan.
Det var iallafall roligt nog i Kall med några killar från Köping, och vi badade tunna och bastade.
Det var inte mycket dricka inblandat utan mest smaka.
(Jag vet att du läser mamma, du behöver inte vara orolig, jag är snäll egentligen).
Iallafall så hakade Erika upp sig på att hon tvunget nog hela tiden ville veta var klockan var.
Vi blev senare på kvällen hemskjutsade av Joannas mamma hem till Erika i Järpen.
När vi kom innanför dörren och såg oss i spegeln började båda två tokskratta.
Så vi såg ut! Sminket rann över hela ansiktet, och för er som känner Erika vet att hon är enormt utseendefixerad och skulle inte bli förvånade över vad hennes första kommentar till detta blev.
"Tänk alla bilder som togs!" var det första hon utropade.
Mitt svar på detta blev "tänk alla kissfläckar bakom deras hus!"
Bara av att tänka på det, visar hur olika vi är, men att vara olika kan också reslutera till en otrolig fin vänskap och många roliga minnen.



Jag och Erika har hittat på många konstigheter och varit med om många pinsamma ögonblick.
Jag kommer även ihåg en gång då vi var i stan för att handla och Erika hittade en väldigt fint linne hon bestämde sig för att köpa, det roliga här var att hon endast betalade med enkronor.
När kassörskan berättade var priset var tog Erika upp sitt lilla knyte med enkronor och började sakta men säkert att räkna dem för att det skulle bli rätt.
Kön bakom oss växte och imellanåt kunde man höra djupa suckningar från dem som stod illvilligt och väntade på deras tur.
Kassörskan skrattade och frågade hur i allsin dar hon lyckats med att sammla ihop så många enkronor.
Det är vid sådanna här tillfällen man helst bara vill sjunka under jorden, men som man kan skratta åt idag.

Jag och Erika har nu gått i samma klass i snart 3 år och vi har alltid varit vänner trots massa småtjaffs.
Snart kommer klassen att splittras och vi kommer alla att gå åt olika håll, men en av dom som jag vet att jag kommer hålla kontaken med är faktiskt just Erika.

Erika, tjejen med den blonda hårförlängningen som alla killar trånar efter, hon som aldrig kommer i tid till lektionerna på mornarna, hon som alltid skrattar och har den snuskigaste och sjukaste humor i världshistorien, hon som alltid är snäll med alla och vill väl, hon som ska gå frisör på John Bauer , hon som jag aldrig någonsin vill tappa kontakten med, det gott folk är Erika Hallebratt från Järpen.

The End



Jenny Sellsve.