Musik direkt och influensa.
Länge sen jag skrev nu igen, men jag har faktiskt legat helt deckad i sängen i 40 graders feber. Mindre kul.
Verkligen tyckt synd om mig själv.
Allt började i torsdags då det var sagt att Patrik skulle träffa mig inne i stan och jag skulle också även träffa Simon Larsen.
klockan 11:00 försökte jag ringa Patrik ett 10-tal gånger men inget svar, så jag skickade ett sms där jag beklagade mig lite över det.
I alla fall när jag väl var inne i stan hade vart fortfarande inte fått tag i någon av dom jag skulle träffa så jag tänkte "Äh, jag kan lika gärna sitta här ett tag." "Här" var alltså på busstorget.
I alla fall så när klockan kanske var halv 1 eller något så ringer Patrik och säger att han är i Svenstavik och jobbar!
Jag blev lite smått irriterad men förstående som jag är så höll jag god min.
Jag försökte ringa Tobbe och få honom att leka lite med mig, men han hade tydligen nyss varit på begravning så det var inte så passade.
Jag gjorde då ett försök med att få tag i Simon men han tryckte på upptaget.
Jag antog att han var på lektion.
Vid det här laget kände jag mig väldigt utlämnad till mitt öde.
Eftersom jag inte är någon större shoppingfantast så satt jag där på busstorget i 5 hela timmar och väntade på Patrik och när Patrik väl kom sprang han bara ner och lämnade mig där.
Jag var återigen lämnad åt ödet.
Jag köpte i alla fall biljetter till mig och Tobbe till Musik direkt och gick sedan upp på busstorget igen för att vänta på Tobbe.
Jag träffade Tobbe och det var då dags att ta plats på Musik direkt.
Väl på Musik direkt hade vi platser näst längst fram och därmed också bra sikt.
Det var Patriks band The Bläckfisks som skulle börja och en halvtimme innan de började ställde dom in en liten kille vid namn David Romild under ett vitt lakan.
Han stod där i en halvtimme till uppträdandet började, det måste han nästan ha lite beröm för.
The Bläckfisks var bra som vanligt och i och med det blev jag lite gladare.
Men det var inte bara The bläckfisks som gjorde bra ifrån sig, utan Lundhag & Olofsson var onekligen grymma.
Det är vid sådana tillfällen man är stolt över att vara ägare av deras skiva.^^
Men även Musik direkt har ett slut och det var dags att dra sig hem.
Jag följde med Patrik hem och berömde honom lite också såklart.
På morgonen jag vaknade mådde jag riktigt kasst och trode nästan att jag skulle svimma bara jag ställde mig upp.
Tur är ju att jag har Patrik som tar hand om mig och behandlar mig som en prinsessa.^^
Jag får återgällda det.
Jag kom i alla fall på bussen från Hara till Östersund och det gick någolunda bra, men när jag steg av och traskade in på busstorget blev allting bara svart och jag vaknade sedan upp i något slags personalrum.
Det var något omskakande och jag skämdes lite också.
En snäll man hjälpte mig på bussen som skulle ta mig till Järpen där pappa skulle hämta upp mig och det gick okey.
I Järpen var min far som avtalat på plats och hjälpte mig.
Efter det att jag kom hem har jag legat deckad som en död säl i sängen hela dagen i 40 graders feber.
Jag har inte ens kunnat ta mig på toa själv och äta har jag inte heller lyckats med.
Idag känns det lite bättre, jag har fortfarande feber men jag klarar av mindre ansträngningar.
Tar ungefär 5 minuter att komma ner för trappan men det är saker man får ha överseende med.
Jag har dessutom kollat närmare på resan till Norge jag och Patrik ska göra nu om två veckor.
Det är ju sportlov och vi firar 6 månader sen vi träffades.
Inte illa.
Vi ska i alla fall vara där över två dagar och bo på ett jättefint hotell med lyxfrukost.^^
Jag vet eftersom jag bott där förr.
Jag längtar verkligen efter att få komma bort ett tag, jag behöver det.
Skolan tar kol på mig och jag orkar knappt ens klä på mig på mornarna, men det ska det bli ändring på.
Idag ska jag bara ta det lungt och kolla på melodifestivalen, för att se hur det går för Judie.^^
Jenny Sellsve.
Verkligen tyckt synd om mig själv.
Allt började i torsdags då det var sagt att Patrik skulle träffa mig inne i stan och jag skulle också även träffa Simon Larsen.
klockan 11:00 försökte jag ringa Patrik ett 10-tal gånger men inget svar, så jag skickade ett sms där jag beklagade mig lite över det.
I alla fall när jag väl var inne i stan hade vart fortfarande inte fått tag i någon av dom jag skulle träffa så jag tänkte "Äh, jag kan lika gärna sitta här ett tag." "Här" var alltså på busstorget.
I alla fall så när klockan kanske var halv 1 eller något så ringer Patrik och säger att han är i Svenstavik och jobbar!
Jag blev lite smått irriterad men förstående som jag är så höll jag god min.
Jag försökte ringa Tobbe och få honom att leka lite med mig, men han hade tydligen nyss varit på begravning så det var inte så passade.
Jag gjorde då ett försök med att få tag i Simon men han tryckte på upptaget.
Jag antog att han var på lektion.
Vid det här laget kände jag mig väldigt utlämnad till mitt öde.
Eftersom jag inte är någon större shoppingfantast så satt jag där på busstorget i 5 hela timmar och väntade på Patrik och när Patrik väl kom sprang han bara ner och lämnade mig där.
Jag var återigen lämnad åt ödet.
Jag köpte i alla fall biljetter till mig och Tobbe till Musik direkt och gick sedan upp på busstorget igen för att vänta på Tobbe.
Jag träffade Tobbe och det var då dags att ta plats på Musik direkt.
Väl på Musik direkt hade vi platser näst längst fram och därmed också bra sikt.
Det var Patriks band The Bläckfisks som skulle börja och en halvtimme innan de började ställde dom in en liten kille vid namn David Romild under ett vitt lakan.
Han stod där i en halvtimme till uppträdandet började, det måste han nästan ha lite beröm för.
The Bläckfisks var bra som vanligt och i och med det blev jag lite gladare.
Men det var inte bara The bläckfisks som gjorde bra ifrån sig, utan Lundhag & Olofsson var onekligen grymma.
Det är vid sådana tillfällen man är stolt över att vara ägare av deras skiva.^^
Men även Musik direkt har ett slut och det var dags att dra sig hem.
Jag följde med Patrik hem och berömde honom lite också såklart.
På morgonen jag vaknade mådde jag riktigt kasst och trode nästan att jag skulle svimma bara jag ställde mig upp.
Tur är ju att jag har Patrik som tar hand om mig och behandlar mig som en prinsessa.^^
Jag får återgällda det.
Jag kom i alla fall på bussen från Hara till Östersund och det gick någolunda bra, men när jag steg av och traskade in på busstorget blev allting bara svart och jag vaknade sedan upp i något slags personalrum.
Det var något omskakande och jag skämdes lite också.
En snäll man hjälpte mig på bussen som skulle ta mig till Järpen där pappa skulle hämta upp mig och det gick okey.
I Järpen var min far som avtalat på plats och hjälpte mig.
Efter det att jag kom hem har jag legat deckad som en död säl i sängen hela dagen i 40 graders feber.
Jag har inte ens kunnat ta mig på toa själv och äta har jag inte heller lyckats med.
Idag känns det lite bättre, jag har fortfarande feber men jag klarar av mindre ansträngningar.
Tar ungefär 5 minuter att komma ner för trappan men det är saker man får ha överseende med.
Jag har dessutom kollat närmare på resan till Norge jag och Patrik ska göra nu om två veckor.
Det är ju sportlov och vi firar 6 månader sen vi träffades.
Inte illa.
Vi ska i alla fall vara där över två dagar och bo på ett jättefint hotell med lyxfrukost.^^
Jag vet eftersom jag bott där förr.
Jag längtar verkligen efter att få komma bort ett tag, jag behöver det.
Skolan tar kol på mig och jag orkar knappt ens klä på mig på mornarna, men det ska det bli ändring på.
Idag ska jag bara ta det lungt och kolla på melodifestivalen, för att se hur det går för Judie.^^
Jenny Sellsve.
Kommentarer
Trackback