Jenny Silverskatt~

Idag har varit en jobbig dag med mycket tankar.
Jag hatar att vara 16, få ångest för minsta lilla, må dåligt över allt utan att ens veta varför och framför allt att gå i nian och vara medveten om att alla ska vi hitta våran plats i rangordningen.
Jag kämpar hela tiden för att få bort alla dessa dumma tankar eftersom jag vet att det endast beror på åldern.
Alla är vi där någon gång, men alla är vi inte medvetna om det.
Vi försöker istället hitta en bortförklaring till allting för att inte verka (konstiga?)
Alla mår vi dåligt och gråter oss själva till sömns ibland, det har vi alla upplevt någon gång.
Men trots det så vill vi inte se oss själva som en av de alla som föll in i systemet, för det är så det är.
Vi människor är uppbyggda i ett system.
Alla föds vi, alla växer vi upp med tankar om varför just jag är jag, alla förväntas vi skaffa jobb och familj, alla blir vi någong gång gammal och tillslut dör.
Jag har tänk igenom allt det här och hur grym världen är egentligen.
Varför lägger man sådan press på att ens liv ska vara så perfekt som möjligt.
Jag menar, vi kommer ju endå dö sen.
Vad har då allt vårat arbete gjort för nytta?
Vi vet ju inte vad som händer efter döden, eller om det ens händer någonting alls.
Alla har vi nog tänkt så någon gång.
Men varför inte göra någon nytta med det liv vi givigts?
För att göra sitt liv värt att leva eller någon nytta så är det ju en oerhört bra idé att göra så mycket för framtiden som möjligt och själv leva livet och ha kul, med kul menar jag då inte att supa varje helg och ligga med så många killar som möjligt, utan vad jag pratar om är att skaffa sig livserfarenheter.
Resa och se andra kulturer, uppleva och leva sig in i andras religioner och kanske besöka vackra platser.
Jag tror att om man känner att man gjort allt det att man dör lyckligt.
För vem vill inte dö lycklig? Vem vill inte känna att man gjort bra ifrån sig i sitt liv och levt det fullt ut, men framförallt, alla vill vi väl dö gammla.

På nyheterna hör man varje dag att det är folk som dör kors och tvärs och hur som helst.
Vi hör om ungdomar som tar livet av sig.
Men ta livet av sig, varför gör man det?
Är det för att man känner att man absolut inte kan ta sig längre i livet?
Jag hörde om en kille i 16års åldern som tog sitt liv hemma i sitt badrum.
Han hade skurigt sig själv i handlederna och skrivigt med sitt eget blod på golvet "ursäkta allt blod" och sedan skjutigt sig själv i huvudet.
Varför gör man en sådan sak?
Hela grejen är ju helt bisarr.
Ville han ha uppmärksamhet när han gjorde det eller vad ville han bevisa egentligen?
Självklart kommer vi aldrig få veta eftersom han finns ju inte kvar att berätta, men det går ju att spekulera kring principerna.
Jag själv tycker att det är fascinerande hur dumma folk är ibland.
Som jag nämnde tidigare, varför sliter man ut sig totalt för att en vacker dag få det där välbetalta jobbet och sedan bli rik när man är 70+?
Vad ska man med pengarna då?
Man ska ju ändå till att dö.
Alla kanske inte klarar av det fruktansvärda pressen, så då tar de helt enkelt livet av sig.
Är det det vi vill uppnå?
Få alla som inte klarar pressen att ta livet av sig?
Jo men precis, alla som inte klarar av att jobba röven från av sig från start kan ju lika gärna gå och dö, dom gör ju ändå ingen nytta.
Nej, ni hör ju hur det låter.
Jag tycker man ska se till att ha pengar så att man kan försörja sig själv och sedan tänka på framtiden istället.

Slutsats: Bli vänsterpartist.

Det är nog inte så många som förstår vad jag vill få fram här och det är väl lite av hela grejen också.

Jenny Sellsve