Sunkig söndag.

Ursch vilken dag.
Har bara varit deprimerad hela dagen.
Ingen som helst kontakt med omvärlden, söndag, läxor och hemma i Kall, ingen höjdare.
Jag är så sjukt lé på min egen velighet och osäkerhet, jag försöker att vara glad och se positivt på allt men det är krångligt.
Jag är så oerhört avundsjuk på alla dessa människor som har så lätt för att älska sig själva, jag vill också kunna känna mig 100% säker på allt jag gör och ta svårigheter med ett leende.
Hur gör man för att träna upp sin självbild?
Nåja, det är till att skärpa sig och se till att verkligen anstränga sig.

Jag har tänkt mycket på det här med gymnasieval och ibland känner jag att jag bara vill strunta i skolan, flytta till USA och rädda världen på ett eller annat sätt.
Jag har mina teorier om hur det ska gå till men det är inget jag vill avslöja eftersom ingen ska få komma före mig med mina idéer och raffa åt sig all ära, inte.
Problemet är att jag inte gärna åker till USA helt själv utan något som helst tecken på lokalsinne, så om det är någon där ute som känner sig frivillig och hittar någolunda bra i USA-trakterna så är ni hjärtligt välkomna att bli min följeslagare.

Om Jon kommer hem tills dess så kanske han vill följa med mig tillbaka igen eftersom han har ju snart varit där i ett år nu.
Han borde ju hitta någolunda i alla fall kan man tycka.
Jon är ju aldrig dåligt sällskap heller, man har alltid kul.
Usch, vad jag saknar honom nu känner jag.
Hade inte skadat om han kom hem någon månad i förväg, tycker jag, inte alls.
Om du läser det här Jon så kan du väl strunta i de här kvarstående månaderna och komma hem nästa vecka eller något, kanske?

Nog tjatat om det nu.
Jag måste verkligen sätta igång med SO:n nu så jag blir klart.
Annars kommer ju en viss Joanna Rock att bråka på mig mer än vanligt och det vill vi ju inte.

Jenny Sellsve

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback