Jenny Silverskatt~

Att beskriva en känsla med ord är nog ett utav det svåraste som finns.
För alla känslor jag haft den senaste tiden är obeskrivliga.
Det har varit allt från grov irritation till total lycka.
I fredags skulle ju jag och Patrik ha picknick.
Det det blev det dock inte så mycket av.
Vi bestämde båda oss för att äta på sybylla, tjockisar som vi båda är (observara ironin).
Det var iallafalla väldigt gott, och efter maten traskade vi ner till Badhusparken för att sola och ta lite bilder med Johans Kameramobil som jag lånade med mig.
Bilderna kommer att läggas upp, fast inte just nu.
Jag måste be min älskvärda bror att lägga in dom på datorn först.
Hur so helst så var det gastande hetta och det gick knappt att sitta i solen.
Så efter att vi tagit några romantiska och söta bilder satte vi oss i skuggan på en stor sten.
Vad Patrik inte märkte när han satte sig ner var att han hade satt sig på en målning, målad med färgade tavelkritor.
Så när han ställde sig upp hade han en stor färgad fläck i baken.
Med den skadeglädje som jag har kunde jag inte sluta skratta och Patrik blev lite bitter, men det gick över så fort jag erbjöd mig att borsta bort färgen.
Klockan drog iväg och det var dags för mig att åka hem.
Ni som läser mig blogg regelbundet vet att min plan var att få med Patrik hem.
Det var dock svårare än jag trodde.
Massor med krångel blev det.
Patrik skulle tydligen ge Studiefrämjande-nyckeln till Henrik innan han kunde åka någon stans, vilket ledde till att vi missade bussen.
Henrik erbjöds sig att åka efter bussen ihopp om att vi kanske skulle hinna med, snäll som han är.
Vid det här tillfället var jag väldigt sur och irriterad på att Patrik hade krånglat så oerhört mycket hela dagen.
Henrik gav mig då en så kallad gotta och jag blev lite gladare.
Henrik vet pracis vad jag behöver när jag är lite sur och tvär.
Tråkigt nog hann vi inte med bussen iallafall, utan var tvungna att lifta.
Liftade ett tag men ingen bil stannade.
Efter ungefär en halvtimme stannade en bil mitt ute i ingenstans för att plocka upp oss.
Det var en kvinna som körde bilden och jag frågade henne hur långt hon skulle.
"Till Järpen, sedan till Kall" var svaret jag fick.
Jag blev smått förvånad över att vi just fått lift ända hem, det är verkligen ingenting som händer varje dag när man liftar från Krokom.
I bilen frågade hon mig om jaag bodde i Kall och om jag möjligen var dotter till Eva Sellsve.
Och det är jag ju, så därför förblev det också mitt svar.
Hur hon kunde se det var lite roligt.

Väl hemma träffade vi på Ronny i dörröppningen (en god vän till familjen).
Han hälsade på Patrik och efter det gav han honom inte en lugn stund på hela kvällen.
Det skulle bjudas på groggar och pratas historier, och gud vet vad.
Det var iallafall väldigt trevligt.

I lördags gjorde vi ungefär lika lite som vi brukar.
Med andra ord, sov bort nästan hela dagen och mulade i oss massor med chips och dipp samtidigt som vi glodde på TV:en.
Eller ja, vi hoppade faktiskt lite på mattan ute på gården ett tag också.

Men idag är det söndag och vi har spelat geni (som jag förövrigt vann på), spelat lite kort och solat.
Vi spelade också fotboll med fiolisterna som kommer hit upp till Kall varje år.
Det blev årets första match mot fiolisterna, som dessutom Kall vann, med 12-7.
Framåt 17-tiden skjutade jag in Patrik till Järpen där jag bjöd honom på pizza och glass.
Vi blev båda två kräkmätta.
19:30 åkte Patrik hem med Nabotåget och jag tog min moppe och körde vidare hem mot Kall.

Imorgon är det måndag vilket innebär skola, och också sista skolveckan.
Det ska bli så skönt att bara ha roligt med klassen nu sista veckan och bara ta det lugnt och kanske städa ur skåpet också.


Snart är det dags för ännu en fullspäckad sommar.

Nu ska jag snart ta mig en dusch och fräscha till mig lite.
Man kan ju inte gå runt och vara skitig nu sista veckan med klassen.

Jag uppmanar er läsare ännu en gång att kommentera, för man blir faktiskt väldigt glad när man får åsikter eller tankar på bloggen.
Man blir dessutom mer pepp på att fortsätta med bloggandet.

Jenny Sellsve.