Jenny Silverskatt~

Ja... Vad ska sägas om denna underbara plats Negerbyn?
Nej, men ärligt, det var otroligt roligt att åka dit.
Jag hade tänkt att dokumentera lite i bilder så ni får en lite bättre syn på hur resan verkligen var.

Vi hyrde en buss som vi alla åkte med. Henrik körde största delen, vilket nog var bäst.
Vi var 8 stycken som åkte till Negerbyn.
För er som inte hållt sig uppdaterad så ska jag förklara varför vi åkte till Negerbyn.
Jo.
Ingen kan väl undgå att tycka att just Negerbyn är ett otroligt konstigt namn på en by, eller har jag fel?
Hursomhelst så var det just tack vare den anledningen som vi åkte dit, vi tyckte att det var kontsigt, och ville ta reda på mer.
Tanken var att vi skulle hinna göra resan över en dag så vi slapp lägga ut så mycket pengar.
Negerbyn låg en bit utanför Älvdalen som ligger i Dalarna.

Så här uppspelta var Peter och Patrik över resan till Negerbyn.

(klicka för att förstora.)

Vi stannade några gånger för att köpa saker som vi tyckte passade bra in på just Negerbyn.
Vi köpte bland annat fruktgodis, bananer och negerbollar såklart.
Negerbollarna hade vi bestämt att vi under inga omständigheter fick äta utav förens vi hade nått Negerbyn.
Peter verkade tycka att det var oerhört jobbigt ett tag, och bad om att få provsmaka.
Men icke, sagt är sagt.
 Vi stannade också för att ta en bild på världens största björn i trä, för det tyckte vi var roligt.

Här är björnen, Patrik och Peter på långt avstånd.

(klicka för att förstora)

Här yttligare igen fast på betydligt närmare avstånd.

(klicka för att förstora)

När vi hade hälsat på träbjörnen begav vi oss återigen mot Negerbyn.
Vi hade nu åkt i några timmar och kände på oss att vi var rysligt nära.
Vi åkte in på massvis med små grusvägar i förhoppnig om att kanske hitta Negerbyn.
När timmarna började dra iväg, stannade vi människor för att fråga om vägen.
Den första vi stannade svarade bara "No svenska", och då hade Henrik bara hunnit säga "ursäkta".
Nåja, det var att fråga vidare och vi fann en man som cyklandes på evighetsvägen (vi undrade vart han skulle eftersom det inte fanns några hus förens efter ca 2 mil).
Han visste iallafall inget om Negerbyn och vi skrattade åt hur sjukt han måste ha tyckt att det var att en hög med ungdomar i en buss frågar om något som heter Negerbyn.
Stackars gamle man.
Inte långt efter så frågade vi en äldre dam på motorcykel, som faktiskt hade hört talas om byn, men visste inte säkert hur som skulle bskriva vägen, så hon hänvisade oss till hennes man, som en bit längre fram också körde motorcykel.
Vi körde ikapp damens man och fick en någolunda bra beskrivning om hur vi skulle hitta till byn.
Vi åkte in på en smal, smal grusväg som vi fått beskrivet för oss och kollade efter en skylt som det skulle stå "Bläcket" på.
 Efter några minuters körnig hittade vi skylten som det stod Bläcket på och en karta.
På kartan hittade vi Negerbyn utmärkt.
Vi brast ut i jubel och jag försökte ta en bild på kartan.

Det syns knappt vad det står men det står faktiskt Negerbyn där.

Vi visste då att vi var på rätt väg så vi fortsatte framåt.
På vägen hittade vi en konstig jordkällare där någon förvarade en tom spritflaska.


Vi körde vidare några hundra meter och fann ett hus!
När vi då kollade på kartan visade det sig att vi just då var i Negerbyn, och Negerbyn bestod av ett hus, en vändplan och en bäck.
Här kommer lite bilder.

Huset.

Anna och Negerbäcken.

Henrik, Sara och en närmare bild på huset.

Negerbäcken. Observera Henriks T-shirt "Been there done that Negerbyn 2007".
Alla vi hade en varsin sån T-shirt.

På vägen hem var i stort sätt alla utslagna och låg som döda sillar i bilen.
Men vi stannade iallafall i Mora och åt pizza.
Rekomenderas.
Efter ett gott mål mat somnade jag som en stock, men när jag vaknade igen, var det såhär fint ute.


Så slutade vansinnesfärden till Negerbyn.
Been there done that Negerbyn 2007.

Jag och patrik var nöjda.


Ställ gärna frågor angående resan, jag svarar med nöje.

Jenny Sellsve.