Slaget är nära. Vem kommer ut levande?
Nej, jag är inte död. Jag har bara haft en liten svacka.
Har varit väldigt mycket med min käraste Patrik, vilket har inneburit mycket bråk och minst lika mycket kärlek.
Men nu tror jag att allt är uträttat och jag kommer att försöka vara den solstråle jag förväntas vara. Happy jump.
Imorgon är det intagningsprov på PC-Teater. Jag är inte nervös, vilket oroar mig lite.
Är rädd att jag komma bli nervös när jag väl står där uppe och ska framföra min monolog, att jag dessutom inte ens har en färdig monolog på grund av beslutsångest är ju inte heller så underbart bra.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inprovisera och se vad som händer, dom kan ju inte mer än hata det.
Hatar dom det är jag ganska bra på att övertala folk så förhoppningsvis kommer jag in i alla fall om jag tar till mitt största leende och vifftar lite med ögonfransarna. Då kan dom inte annat än säga ja.
Självförtroende är viktigt, har man det kommer man långt här i livet, det är något jag lärt mig.
Det är nog när jag ser på Patrik jag inser det som mest, han har världsbra självförtroende och nästan alla älskar honom (om inte är de avundsjuka) och har har dessutom talang.
Den killen kommer komma hur långt som helst, även om det säkert kommer innebära att han ganska snart kanske flyttar till Stockholm, kommer jag stötta honom med mitt hela jag fullt ut.
Jag kommer säkert en dag också flytta till Stockholm och slå igenom stor med mina idéer, men än är det några år kvar och det är nog den ända nackdelen jag kan hitta med att ha en äldre pojkvän.
Ålder är förövrigt en världslig sak.
Förresten så skiner solen extra mycket idag och snön glittrar extra mycket från mitt fönster.
Idag är en fin dag och jag blir så lycklig bara av tanken att det snart är vår.
Eller ja, det är påsk först vilket också är underbart.
För påsk innebär ju tjocka släkten och tjocka släkten innebär Monica, Nadja och Martin(å)Mattias.
Jag har en rysligt stor släkt dessutom och den är helt underbar.
Mysiga dagar nere vid sjön med massor av solsken och bara njuta av vad naturen har att ge, det är livet.
Att dessutom göra det med dom man älskar är guld värt.
Patrik har lovat att han ska vara med på alla upptåg i påsk, åtminstonde några dagar.
Det ska bli så roligt och jag ser verkligen fram imot det.
Nu gick solen i moln utanför mitt fönster, men det gör inget för den tittar snart fram igen.
Flensy ligger i sin hängmatta och sover som ett litet barn, han är så söt så om jag hade en kamera hade jag tagit kort på det så ni fått se.
Han ligger dessutom precis där solen skiner genom mitt fönster.
Skulle nästan vilja byta plats med honom för en sekund, bara för att få se om det är lika underbart som det ser ut.
Senare ikväll ska jag till Hara.
Jag ska till Patrik igen, jag ska få sova hos honom så jag slipper kliva upp så fasligt tidigt inför intagningsprovet.
Jag har förresten sjuk ont i min axel och har haft det sen igår. Vet inte vad jag gjort men det gör något obegripligt ont.
Hoppas det gått över till i morgon, för jag lär nog behöva min arm i diverse teaterupptåg.
Jag vill ju visa vad jag går för fullt ut utan hadikapp.
Men om jag ber till gud och ler lite så kanske det går vägen i alla fall.
Håll tummarna.
Förresten! Jag får inte glömma att säga att Jon snart kommer hem! Eller snart och snart, om tre månader, men om man tänker sig att förut var det sju månader så känns 3 månader jättekort!
Jag kommer bli så glad att han kommer hem, jag har verkligen saknat honom och gör fortfarande.
Men tänk när han kommer hem, jösses vad jag ska krama honom hårt.
(Åh, titta, nu tittar solen fram igen.)
Jon, du kommer inte komma undan!;)
Dagens citat: -Åh! Jag hatar hur han kollar på mig, han ser äcklig ut.
- Haha.
-Hon är jobbig!
-Känner du henne?
-Nej, men man ser ju på henne hur jobbig hon är.
-Du är ju som du är.
-Så kommer den där djävla Romeo! Jag tål inte att kolla på honom, djävla födelsedagsbarn, hur kan man döpa sitt barn till Romeo?!
-Haha! Helt plötsligt hatar du alla, bara av att läsa tidningen.
-Haha, ja, men ser du inte hur fet och äcklig han är?
Patrik sitter och läser tidningen och plötsligt så bestämer han sig för att hata alla i tidningen.
Ibland kan man inte annat än skratta åt honom och hans charm, även när han hånar folk.
Stackars Romeo som bara råkade fylla 10 år på fel dag.
Jenny Sellsve
Har varit väldigt mycket med min käraste Patrik, vilket har inneburit mycket bråk och minst lika mycket kärlek.
Men nu tror jag att allt är uträttat och jag kommer att försöka vara den solstråle jag förväntas vara. Happy jump.
Imorgon är det intagningsprov på PC-Teater. Jag är inte nervös, vilket oroar mig lite.
Är rädd att jag komma bli nervös när jag väl står där uppe och ska framföra min monolog, att jag dessutom inte ens har en färdig monolog på grund av beslutsångest är ju inte heller så underbart bra.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inprovisera och se vad som händer, dom kan ju inte mer än hata det.
Hatar dom det är jag ganska bra på att övertala folk så förhoppningsvis kommer jag in i alla fall om jag tar till mitt största leende och vifftar lite med ögonfransarna. Då kan dom inte annat än säga ja.
Självförtroende är viktigt, har man det kommer man långt här i livet, det är något jag lärt mig.
Det är nog när jag ser på Patrik jag inser det som mest, han har världsbra självförtroende och nästan alla älskar honom (om inte är de avundsjuka) och har har dessutom talang.
Den killen kommer komma hur långt som helst, även om det säkert kommer innebära att han ganska snart kanske flyttar till Stockholm, kommer jag stötta honom med mitt hela jag fullt ut.
Jag kommer säkert en dag också flytta till Stockholm och slå igenom stor med mina idéer, men än är det några år kvar och det är nog den ända nackdelen jag kan hitta med att ha en äldre pojkvän.
Ålder är förövrigt en världslig sak.
Förresten så skiner solen extra mycket idag och snön glittrar extra mycket från mitt fönster.
Idag är en fin dag och jag blir så lycklig bara av tanken att det snart är vår.
Eller ja, det är påsk först vilket också är underbart.
För påsk innebär ju tjocka släkten och tjocka släkten innebär Monica, Nadja och Martin(å)Mattias.
Jag har en rysligt stor släkt dessutom och den är helt underbar.
Mysiga dagar nere vid sjön med massor av solsken och bara njuta av vad naturen har att ge, det är livet.
Att dessutom göra det med dom man älskar är guld värt.
Patrik har lovat att han ska vara med på alla upptåg i påsk, åtminstonde några dagar.
Det ska bli så roligt och jag ser verkligen fram imot det.
Nu gick solen i moln utanför mitt fönster, men det gör inget för den tittar snart fram igen.
Flensy ligger i sin hängmatta och sover som ett litet barn, han är så söt så om jag hade en kamera hade jag tagit kort på det så ni fått se.
Han ligger dessutom precis där solen skiner genom mitt fönster.
Skulle nästan vilja byta plats med honom för en sekund, bara för att få se om det är lika underbart som det ser ut.
Senare ikväll ska jag till Hara.
Jag ska till Patrik igen, jag ska få sova hos honom så jag slipper kliva upp så fasligt tidigt inför intagningsprovet.
Jag har förresten sjuk ont i min axel och har haft det sen igår. Vet inte vad jag gjort men det gör något obegripligt ont.
Hoppas det gått över till i morgon, för jag lär nog behöva min arm i diverse teaterupptåg.
Jag vill ju visa vad jag går för fullt ut utan hadikapp.
Men om jag ber till gud och ler lite så kanske det går vägen i alla fall.
Håll tummarna.
Förresten! Jag får inte glömma att säga att Jon snart kommer hem! Eller snart och snart, om tre månader, men om man tänker sig att förut var det sju månader så känns 3 månader jättekort!
Jag kommer bli så glad att han kommer hem, jag har verkligen saknat honom och gör fortfarande.
Men tänk när han kommer hem, jösses vad jag ska krama honom hårt.
(Åh, titta, nu tittar solen fram igen.)
Jon, du kommer inte komma undan!;)
Dagens citat: -Åh! Jag hatar hur han kollar på mig, han ser äcklig ut.
- Haha.
-Hon är jobbig!
-Känner du henne?
-Nej, men man ser ju på henne hur jobbig hon är.
-Du är ju som du är.
-Så kommer den där djävla Romeo! Jag tål inte att kolla på honom, djävla födelsedagsbarn, hur kan man döpa sitt barn till Romeo?!
-Haha! Helt plötsligt hatar du alla, bara av att läsa tidningen.
-Haha, ja, men ser du inte hur fet och äcklig han är?
Patrik sitter och läser tidningen och plötsligt så bestämer han sig för att hata alla i tidningen.
Ibland kan man inte annat än skratta åt honom och hans charm, även när han hånar folk.
Stackars Romeo som bara råkade fylla 10 år på fel dag.
Jenny Sellsve
Kommentarer
Trackback