Jenny Silverskatt~

Om du går.
Om du lämnar mig, här och nu, kan jag i alla fall lova dig att jag inte kommer att börja snitta upp mina handleder som en halvgalen 14-åring i tron att livet hennes är fördömt att gå åt helvete.
Jag kommer definitivt inte börja klottra, jag har min målarbok under sängen tillsammans med min uppblåsbara, hon heter Shakira, om du absolut måste veta.
Hur kul det än må vara att slå ned pensionärer och ta deras pengar så får jag nog passa på den också, jag menar - det är ju inte Stockholm det här.
Jag betalar alltid TV-avgiften och kommer förmodligen aldrig börja antasta unga damer i högklackat (med risk för att lova för mycket).
Nej, mitt liv kommer inte att splittras i tusen tragiska bitar.
Mitt hjärta kommer fortsätta pumpa på.
Och vet ni vad?
Jag har med största sannolikhet inom en väldigt snar framtid redan glömt att du ens varit här och gjort ditt val.
Men nu handlar det ju inte om mig, hur mitt liv kommer påverkas. Det handlar om Dig och din fortsättning.

Jag måste medge, jag står själv inför ett mycket känslosamt dilemma.
Det är nämligen som så att jag börjat bilda allvarliga funderingar om jag skall ta mig upp från min nu så vackert stjärtformade kudde och förtära lite macka.
Det är den goda rösten. Den andra rösten tillhör det motsatta adjektivet, nämligen det onda.
Och denne menar alltså på att jag skall sitta kvar ett tag till och låta svältas (djävla lirare den där djävulen). Det är väl sån här beslutsångest President Bush brukar känna av när han avväger; "hmmm, skall vi bomba Irak eller Afghanistan... Men om vi bombar Irak så kommer massvis med oskyldiga människor att dö, å andra sidan så gäller samma sak i Afghanistan... äääh, skitsamma - vi bombar allt!". Djävligt stilig karl den där George.

Nåväl, åter till hur du kommer att påverkas, och huruvida ditt liv kommer att få sin fortsättning.
Om jag fick slänga in en tanke i det stora hela, så sitter du antagligen framför TV:en, kollar på alla de sportprogram du bara kan hitta och med en rulle Ballerinakex i knät, eller kanske till och med en stor påse Cheeseballz.
Sportfanatiker som du är.
När du inte ser på TV sitter du under din rökskadade fläkt och nynnar med till RixFM-låtarna som spelas på radion i bakrunden.
Särskilt renlig av dig har du ju aldrig varit.
Konstigt att jag föll för dig från första början egentligen, jag som brukar vara så krävande gällande att karlar ska minst kunna diska och städa undan efter sig, och fram för allt inte kissa på toalettringen!
Allt detta gjorde du trots alla de gånger jag sa till dig.
"Fäll upp toaringen om du ska kräkas. Kasta inte fimparna i slasken. Ta inte upp brödet ur brödrosten med kniven, du kan få en stöt!" Allt detta fick jag tjata på dig för, ändå lyssnade du inte.
Jag gjorde i och för sig allt detta själv jag också, men jag sa i alla fall till dig att inte göra samma sak.
När jag tänker efter var det nästan exakt så min mamma sa till mig när jag var yngre, fast istället för fimparna var det äppelskal och dyligt, annars var det ganska exakt lika.
Skrämmande när man tänker närmare på det.

Jag hittade förresten dina gamla kalsonger under sängen för ett tag sen, du vet de där med starwars-figurerna på som du tycker så mycket om och som jag hatar.
Jag skulle elda upp dem i brandstaden ute på gårdsplanen, men insåg att micron borde ju funka lika bra.
Det gjorde det inte, det luktade istället fruktansvärt i hela lägenheten och den sprängdes nästan, och jag blev tvungen att kosta på mig en ny micro!
Okey, jag kanske överdrev en smula, så äckligt luktade det inte, men en ny micro blev det i alla fall.
Micron är röd förresten, du älskar ju rött.
Det blir en fin överaskning när du kommer hem, om du kommer hem.
Jag har faktiskt börja tvivla, men din mamma sa ju faktiskt att du skulle få komma hem inom en vecka och få den fina hedersplatsen på spisen.
Vad hon menade med det förstod jag som vanligt inte, men nu har det hur som helst faktiskt gått en en hel månad, du borde vara hemma nu.

Din mamma ringde förresten idag, hon undrade om jag ville komma över och prata om olyckan och hur allt ska delas upp.
Ska jag vara ärligt förstod jag inte riktigt vad hon menade där heller, men artig som jag är tackade jag glatt ja.
Jag hade en svag tanke om det kanske kunde handla om den där gången jag råkade köra på eran vattensprinkler så den gick sönder, så att det var det hon menade med olyckan.
Kanske vill hon att jag ska betala den och då faller ju delen om "hur det ska delas upp" på plats.
Tisdag var det bestämt att vi skulle träffas i alla fall.
Ja just det!
Hon nämnde någonting om att homosexuella i samhället behandlas så orättvist i dagens Sverige också, det lät till och med som om hon grät lite när hon sa det.
Jag förstod ingenting, vi har det ju bra tillsammans, du och jag.

Men jag tycker det var lite orättvist att få höra av din mamma att du skulle resa bort, och inte få höra det från dig.
När jag frågade vart du skulle resa så svarade hon att du skulle på kremering, jag vet inte vad det betyder eller vad är för något, men jag hoppas att du kommer hem snart.
Nu ska jag gå och ta den där mackan.

Klas och Viking forever.

Av Jenny Sellsve